- Project Runeberg -  Om friheten /
117

(1917) [MARC] Author: John Stuart Mill Translator: Hjalmar Öhrvall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Om individualitetens betydelse för det allmänna bästa - Den enda, aldrig sinande källan till förbättring är friheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullt behärskade av en samvetsgrann vilja, frambringar
den endast svaga känslor och svag viljekraft, vilka också
därför lätt kunna bringas att till det yttre foga sig efter
regeln utan ansträngning vare sig av viljan eller av
förståndet. Energiska karaktärer i högre mening börja redan
att varda en saga blott. Det finnes för närvarande i vårt
land knappt något annat fält öppet för energi än
affärslivet. Den energi, som utvecklas inom detta område, kan
väl ännu anses rätt betydlig. Det lilla, som sedan återstår,
användes på någon vurm eller mani, som måhända kan
vara nyttig, ja till och med filantropisk, men som alltid
rör en enda sak och vanligen är av underordnad betydelse.
Englands storhet är nu helt och hållet kollektiv; små
såsom individer, synas vi endast vara i stånd att uträtta
något stort genom vår vana att verka i förening; och
härmed äro våra moraliska och religiösa filantroper
fullkomligt nöjda. Men det var ett annat slags män, som
gjorde England till vad det varit; och ett annat slags män
kommer också att behövas för att förebygga dess förfall.

Vanans tyranni är överallt det stående hindret för
mänskligt framåtskridande. Det står i ständig strid med
böjelsen att söka efter något bättre än det vanliga; en
böjelse som man allt efter omständigheterna kallar
frihetsanda eller framstegs- och förbättringsanda.
Förbättringsandan är ej alltid en frihetsanda; ty den kan avse att
tvinga förbättringar på personer, som för dem äro obenägna;
och omvänt kan frihetsandan stundom besjäla dem, som
motsätta sig förbättringar. Men den enda osvikliga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:23:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omfrihet/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free