Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. I hvilket läsaren får göra bekantskap med en människovän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 ONKEL TOMS STUGA.
“ Sälja honom?! Nej, visst inte, du enfaldiga barn. Du vet ju, att
din herre aldrig har något at göra med de där slafhandlarne från
Södern, och att han aldrig tänker sälja någon af sina tjänare, så länge
de uppföra sig väl. Du dumma barn, hvem tror du väl skulle vilja
köpa din Harry? Tror du, att hela världen är lika betagen i honom
som du, din lilla gås? Se så, friskt mod! Kom nu hit och knäpp
min klädning! . . . Det är bra; sätt nu upp mitt hår i nacken i en
sådan där vacker knut, som du lärde här om dagen. Och gå sedan
inte och lyssna vid dörrarna mera ! ”
u Men, missis, ni skulle väl aldrig gifva ert samtycke till att . . .
att . . .” stammade Elise.
“Dumheter, barn! Det kan du lita på, att jag inte skulle.
Hvarför pratar du på det där viset? Jag skulle lika gärna vilja se ett
af mina egna barn säljas. Men, sannerligen, Elise lilla, du börjar på
att blifva allt för tokig med din lille pojke. Bara en främmande karl
sticker näsan inom dörren — vips tror du, att han kommer för att taga
barnet ifrån dig ! ”
Lugnad af sin matmors öfvertygande ton, ordnade Elise hurtigt och
behändigt hennes toalett och skrattade slutligen själf åt sina farhågor.
Mrs. Shelbv var en ädel kvinna både på hufvudets och hjärtats
vägnar. Till den naturliga själsadel och högsinthet, som man ofta
finner hos kvinnorna i Kentucky, slöt sig hos henne en varm religio¬
sitet och fasta moraliska grundsatser, dem hon med kraft och allvar
tillämpade i sitt dagliga lif. Hennes make, som icke bekände sig till
någon särskild religion, beundrade och vördade dock sin hustrus
ståndaktiga tro, och det var ej utan, att han hyste en viss respekt för
hennes omdöme. Säkert är, att han gaf henne oinskränkt frihet i alla
hennes kärleksfulla anordningar för sina tjänares välbefinnande, under¬
visning och uppfostran, ehuru han själf aldrig tog någon verksam del
däri. Om han än icke just trodde på läran, att hälgonens goda öfver-
loppsgärningar kunde räknas vanliga syndare till godo, så tycktes ’han
likväl på ett eller annat sätt hafva fått för sig, att hans hustrus fromhet
och välgörenhet voro nog för dem båda; och han öfverlämnade sig
sålunda åt en oklar förhoppning att vinna inträde i himmelen tack vare
hennes öfverflöd på de egenskaper, på hvilka han för egen del icke
kunde göra något anspråk.
Efter det samtal Mr. Shelby haft med slafhandlaren, kände han det
som den tyngsta bördan att behöfva för sin hustra yppa de planer, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
