Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Maken och fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖNKÉL TOMS STUGÅ. 49
att görå mig till sitt lastdjur? Hvad rätt har han att taga mig ifrån
det arbete jag kan utföra, och utföra bättre än han, och sätta mig till
ett arbete, som hvilken häst som hälst kan göra ? Detta är hvad han
gjort; han säger, att han skall kväsa och ödmjuka mig, och därför
sätter han mig med afsikt till de tyngsta, gröfsta och smutsigaste
sysslor! ”
“ O, Georg, Georg, hvad du skrämmer mig ! Jag har aldrig förr
hört dig tala på det sättet; jag är rädd att du tänker göra någonting
förskräckligt. Jag förvånar mig inte alls öfver dina kränkta känslor,
men var försiktig, älskade George, var försiktig — för min skull, för
Harrys skull! ”
“ Jag har varit försiktig, jag har varit tålmodig, men det blir endast
värre och värre. En människa af kött och blod kan inte fördraga
sådant längre. Han riktigt söker efter tillfallen att skymfa och plåga
mig. Jag hade trott, att om jag skötte mitt arbete flitigt och ordentligt,
jag skulle få någon tid öfrig för läsning eller dylikt ; men ju mera han
ser, att jag kan göra, desto mera lastar han på mig. Han säger, att
fastän jag tiger, han dock kan se, att jag är besatt af den onde, och att
han ämnar drifva honom ur mig. Det torde hända, om jag inte alltför
mycket misstager mig, att det onda endera dagen kommer att fara ur
mig på ett sätt, som min plågoande inte tycker om.”
“ O, älskade Georg, hvad skola vi göra?” frågade Elise ängsligt
“ Senast i går,” fortsatte Georg, “ då jag var sysselsatt att lassa sten i
en kärra, stod unge master Tom bredvid och klatschade med sin piska
så nära hästen, att djuret blef skrämdt. Jag bad honom så fogligt jag
kunde att låta bli, men då först började han ordentligt. Om igen bad
jag honom bevekligt att upphöra; då vände han sig mot mig och bör¬
jade slå mig. Jag fattade tag om hans hand och höll den; då skrek
han och sparkades, och när jag släppte honom, sprang han till sin far
och sade, att jag ville slå honom. Fadern kom till mig i fullt raseri
och sade, att han skulle lära mig, hvem som var min master, och han
band mig vid ett träd och skar spön åt unge master och sade till honom,
att han fick slå mig, tills han blef trött. Och han gjorde det också!
Vänta bara, jag skall allt påminna honom därom en gång !”
En mörk rodnad uppsteg på den unge mannens panna, och i hans
ögon ljungade ett uttryck, som kom hans unga hustru att darra.
“Hvem gjorde denne man till min master?” fortfor Georg häftigt;
“det är just, hvad jag vill ha reda på.”
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
