Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Maken och fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 53
“O, Georg, hvad detta är förfärligt! Tänk om du blir fasttagen?”
“ Jag skall icke bli tagen, Elise; förr skall jag dö. Jagskall bli fri
eller också dö ! ”
“Du vill väl icke döda dig själf!”
“ Det behöfs inte. Få de fått i mig, så skola de snart nog döda mig,
ty aldrig skola de få mig lefvande nedåt floden.”
“Ack, älskade Georg, var försiktig för min skull ! Gör ingenting
ondt; bär inte hand på dig själf eller på någon annan. Du är hårdt
pröfvad, ja, alltför hårdt, men begå ingen våldshandling! Resa måste
du, men gå klokt och försiktigt till väga; bed Gud, att han hjälper
dig.”
“ Välan, Elise, hör nu min plan. Master fick i sitt hufvud att skicka
mig precis här förbi med ett bref till Mr. Symmes, som bor en mil
härifrån. Jag tror nog, att han räknade ut, att jag skulle gå in här
och tala om för dig, hur jag har det. Det skulle glädja honom, om det
kunde förarga ‘ Shelby-följet/ såsom han kallar ditt herrskap. Jag
går ordentligt hem i kväll och ser så foglig och undergifven ut, som om
allt oss emellan vore öfverstökadt. Jag har redan träffat en del för¬
beredelser, och jag har vidtalat några personer, som äro färdiga att
hjälpa mig. När en vecka eller så förflutit, hommer jag en vacker
dag att höra till de försvunnes antal. Bed för mig, Elise; den gode
Guden skall kanske bönhöra dig!”
“Ack, älskade Georg, bed själf till Gud och förtrösta alltid på
honom ; du skall då icke göra någonting orätt.”
“Älskade min flicka, farväl” sade Georg, fattande Elises händer och
blickande henne djupt och innerligt i ögonen. Så stodo de en stund
under tystnad; därefter växlades ännu några afskedsord under suckar
och bittra tårar. Det var ett afsked, hvars smärta ännu mera ökades
af den ringa utsikten till återseende. Ett ögonblick ännu — och man
och hustru voro skilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
