Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 77
att hon hört honom göra ett anbud på hennes gosse — den enfaldiga
lilla gåsen ! ”
“ Jaså, gjorde hon det?” yttrade Mr. Shelby och vände åter blicken
till sitt bref, hvilket han tycktes noga studera under några ögonblick,
ehuru han icke märkte, att han höll det upp och nedvändt. “ Det kan
inte hjälpas,” tänkte han, “det måste ju ändå fram. Det är så godt
att tala om det först som sist.”
“ Jag sade Elise,” återtog Mrs. Shelby, i det hon fortfor att kamma
sitt hår, “att hon var en liten toka, som kunde inbilla sig sådant, samt
att du aldrig hade något att göra med den sortens personer. Jag visste
ju, att du aldrig tänkt på att sälja någon af våra tjänare — allraminst
till en sådan där karl.”
“Ja, Emilie,” sade hennes man, “så har jag alltid varit sinnad och
så har jag alltid sagt. Men nu är saken den, att jag icke kan reda
mina affärer utan att sälja. Jag måste göra mig af med några af mina
tjänare.”
“Till den där karlen? Omöjligt! Käre Artur, du kan icke mena
allvarsamt.”
“Ty värr är det dock så,” svarade Mr. Shelby.” Det är redan
afgjordt; jag har sålt Tom.”
“ Hvad säger du ? Vår Tom ? ! Den goda, trogna varelsen ! Han,
som varit din trogne tjänare, allt sedan han var en gosse ! O, Artur !
Och du har ju därtill lofvat honom hans frihet — både du och jag hafva
väl hundrade gånger talat med honom därom. Och nu detta . . . Jag
kan nu tro hvad som hälst; nu skulle det icke förvåna mig, om du
kunde sälja äfven lille Harry, den stackars Elises enda barn ! ” slutade
Mrs. Shelby i en ton, full af sorg och harm.
“Välan, Emilie, du måste ju veta allt; det förhåller sig äfven så.
Jag har gjort upp om att sälja både Tom och Harry, och jag förstår
icke, hvarför du skall ställa mig till svars, som vore jag ett odjur, för
en handling, som alla andra dagligen göra.”
“Men hvarför utvalde du ibland alla just dessa båda?” frågade Mrs.
Shelby. “ Hvarför just sälja dem framför alla de andra på egendomen,
om du nu är tvungen att sälja någon alls?”
“Emedan de betinga högsta priset af dem alla — se där orsaken.
Jag kan verkligen taga en annan i stället, om du så vill. Karlen
gjorde ett högt anbud på Elise, ifall det behagar dig bättre,” sade Mr.
Shelby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
