Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 ONKEL TOMS STUGA.
Sam talade som en filosof och betonade särskildt orden den här —
likasom om han haft en grundlig erfarenhet af andra världar och till
följd däraf kommit till nämda slutsats.
“ Jag trodde i alla fall,” tilläde han fundersamt, “att missis skulle
velat genomsöka hela världen för att få Elise tillbaka.”
“Det skulle hon nog också,” bekräftade Andy; “men kan du inte
se längre än näsan räcker, du svarte nigger? Missis vill inte, att den
där master Haley skall få Elises pojke; det är själfva saken, begriper
du!”
“ O hej ! ” utropade Sam med denna säregna betoning, som man
endast kan få höra ibland negrerna, och som skulle uttrycka, att ett
ljus nu hade gått upp för honom.
“Men nu får jag säga dig,” fortfor Andy, att du gör bäst i att
kvicka dig efter hästarne — och det i rappet ändå — ty jag hörde, att
missis frågade efter dig, och du kan nu ha stått här och fånat länge
nog.”
Sam satte sig nu på allvar i rörelse och återkom efter en stund med
hästarne i fullt galopp. Då han sirligt svängde upp framför byggnaden
och med ett vigt hopp kastade sig af hästen, blef Haleys springare, en
skygg unghäst, som stod bunden alldeles invid, skrämd och sökte slita
sig lös.
“Ahå, är du rädd af dig, min gosse lille! ” utropade Sam och hans
svarta ansikte lystes upp af en plötslig ingifvelse. “ Jag skall gifva
dig något att tänka på ! ”
Ett stort bokträd öfverskyggade platsen, och på marken därunder
låg en mängd af de små skarpkantade, triangulära ållonen. Med ett
af dessa i handen närmade sig Sam den ystre hästen och böljade smeka
och klappa honom liksom för att lugna honom. Under sken af att
lägga sadeln till rätta sköt han hastigt den lilla skarpkantade boknöten
in under densamma, så att den minsta tyngd öfver sadeln måste trycka
in nöten i det lättskrämda djurets rygg och göra det istadigt.
“Så där ja!” sade Sam med en ögonrullning och ett belåtet grin.
“ Nu ska de få roligt! ”
I detta ögonblick visade sig Mrs. Shelby på balkongen och vinkade
åt honom. Sam skyndade att inställa sig med ett lika fast beslut att
spela sina kort väl, som någonsin besjälat en sökande till någon hög
befattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
