Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ONKEL TOMS STUGA.
summan. Min herre,” sade hon till Haley, “jag beder er att noga
hålla reda på, till hvem ni säljer honom, och underrätta mig därom.”
“Ja, bevars,” genmälte slafhandlaren. “ Det skulle ju kunna hända,
att jag kommer tillbaka med honom hit om ett år, och att jag då säljer
honom till er i samma goda skick, som han nu befinner sig.”
“Ja, jag vill då göra affär med er, och ni skall inte bli lidande
därpå,” återtog Mrs. Shelby.
“Naturligtvis,” sade slavhandlaren ; “det är mig ackurat likgiltigt,
till hvem jag säljer mina niggrer — till norr eller söder — bara jag gör
goda affärer. Allt livad jag begär är att kunna tjäna ett anständigt
lefvebröd, förstår ni, madame, och jag förmodar, att detta är något,
som vi alla behöfva.”
Så väl Mr. som Mrs. Shelby kände sig plågade och förödmjukade af
slafhandlarens oblyga förtrolighet, men de insågo nödvändigheten af
att lägga band på sina känslor. Ju mera hopplöst lumpen och känslo-
lös han visade sig, desto större blef Mrs. Shelbys fasa för, att han skulle
lyckas få fatt i Elise och hennes barn, och desto angelägnare blef hon
naturligen också att med allehanda kvinnliga konstgrepp uppehålla
honom. Hon smålog därföre helt förbindligt, låtsade gå in på hans
åsikter, samspråkade förtroligt med honom och gjorde med ett ord allt,
livad som stod i hennes makt, för att tiden skulle förflyta så angenämt
och omärkligt för honom som möjligt.
Klockan två ledde Sam och Andy ändtligen fram hästarne utanför
verandatrappan. Djuren voro synbarligen mycket pigga och lifliga
efter utflykten på morgonen.
Sam såg skinande belåten ut efter middagen och utvecklade en öfver-
flödande ifver och tjänstaktighet. Då Haley nalkades, sade han i skryt¬
sam ton till Andy, att “ nu skulle allt gå som en dans, sedan han, Sam,
väl kommit i farten.”
“Din master håller väl inga hundar, kan jag förstå,” yttrade Haley
dröjande, i detsamma han stod i begrepp att bestiga hästen.
“Jo vars, en hel hop!” utropade Sam triumferande. “Där havi
Bruno — han kan skälla som en hel karl ! Och utom honom har nästan
livar och en af oss niggrer en valp af den ena eller andra sorten.”
“Dumheter !” utbrast Haley argt och tilläde någonting, som inte var
synnerligen smickrande för de oförargliga hundkräken.
J o O O
“Jag kan inte förstå, hvad det skall tjäna till att svälja öfver de
stackars djuren,” mumlade Sam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
