Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 133
vi inte ha någonting vidare här att beställa, så ha vi större utsikter för
vår salighet, om vi varit mänskliga, förstår du.”
“ Bah! ” genmälte Tom. “Du talar ju riktigt som en präst; jag
orkar inte höra det. Usch, det vänder sig i magen på mig! ” — och
därmed tömde han i ett drag ett halft dricksglas oblandad rom.
“Jag menar i alla fall, livad jag säger,” återtog Haley, i det han
lutade sig tillbaka i stolen under lifliga gester. “ Jag har alltid haft
för ögonen att sköta mina affärer så, att jagförst och främst skulle för¬
tjäna pängar på dem, lika mycket som trots någon affärskarl; men, ser
du, affärerna äro inte alltihop, och pängarne äro inte alltihop, emedan
vi också ha en själ att tänka på. Jaha, jag bryr mig inte om, hvem
som hör mig säga detta; jag har det rasande mycket i tankarne, så jag
må så gärna sjunga ut med det. Jag tror på religionen ; och när jag
en gång fatt mina papper klara och kommit på grön kvist, så skall jag
på allvar ta itu med min själ och de där angelägenheterna. Hvad
tjänar det för rästen till att synda mera än som är nödvändigt ? Det är
inte ett dugg förnuft uti.”
“ Ta itu med din själ! ” upprepade Tom hånfullt. “ Det skulle just
roa mig att veta, hvar den sitter! Nej, hör du, Dan Haley, du kan
tryggt spara dig allt besvär i det hänseendet. Om också djäfvulen
sållade dig bit för bit genom en hårsikt, så skulle han inte träffa på
någon sådan tingest hos dig.”
“Du är vid dåligt lynne i dag, Tom,” genmälte Haley; “hvarför
kan du inte vara treflig och kamratlik, när man ändå bara menar dig
väl ? ”
“ Håll mun på dig, du ! ” sade Tom sträft. “ Jag kan uthärda att
höra allt ditt prat utom det där sirapsfromma svamlet; det gör mig
alltid ordenligt sjuk. När allt kommer omkring, hvad är det egent¬
ligen för skillnad emellan mig och dig? Du är inte ett dugg mera
mänsklig än jag; du har inte ett dugg mera känsla; du är bara så uselt
feg, ty du är rädd för djäfvulen och vill slingra dig undan hans klor.
Tror du inte jag genomskådar dig? Och din ’ religion/ som du kallar
det, vill jag inte ge’ två styfver för; du har under hela ditt lif dragit
växel på djäfvulen, och när så betalningstiden kommer, vill du neka
för skulden och krumbukta dig fri! Asch ! ”
“Förlåt, mina herrar,” inföll nu Marks, “det här är inte rätta sättet
att afhandla affärer. Hvar och en har sitt sätt att betrakta saker och
ting, som ni vet; Mr. Haley är tvifvelsutan en mycket hygglig karl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
