Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 ONKEL TOMS STUGA.
“ Ja visst, lika klart som jag ser er nu.”
“ Och en karl hjälpte henne uppför stranden ? ” sporde Loker.
“ Jaha, alldeles så.”
“Det är högst troligt,” återtog Marks, “ att hon fatt tak öfver huf-
vudet någonstädes; men hvar, det är frågan. Hvad säger du, Tom?”
“ Vi måste öfver floden i kväll, det är inte tu tal om,” svarade Tom.
“ Men här finns ju ingen båt,” invände Marks. “ Isen är i stark
drift, Tom ; tror du inte det är farligt ?”
“ Jag vet ingenting om den saken ; jag vet bara, att vi ska öfver,”
svarade Tom bestämdt.
“ Bevara mig,” gänmälte Marks med tydlig oro, “det blir inte bra,
det säger jag.” Efter att hafva stigit upp och gått fram till fönstret
fortfor han : “ Det är mörkt som i en säck, Tom, och . . .”
“ Summan af saken är den, att du är rädd, Marks ; men det kan inte
hjälpas; du måste öfver i alla fall. Tycker du det vore bättre, att du
låge här en dag eller två, och att flickan under tiden blefve hjälpt i väg
upp till Sandusky eller åt det hållet?”
“Nej, ingalunda; jag är inte ett dugg rädd,” svarade Marks, “jag
tänker bara på . . .”
“Nå väl, på hvad?” frågade Tom.
“Att vi inte gärna kunna komma öfver utan båt, och vi ha ju ingen
båt! ”
“Jag hörde käringen säga, att det kommer en karl hit i kväll, som
skall öfver med sin båt. Vi ska med öfver, lefvande eller döda,” för¬
klarade Tom.
“Jag antager, att ni ha goda hundar,” yttrade Haley.
“ Första klassens,” genmälte Marks. “ Men hvad tjäna de till ? Ni
har ju ingenting af hennes tillhörigheter att låta dem vädra på.”
“Jo, det är just h vad jag har,” utropade Haley triumferande. “Här
är hennes schal, som hon lämnade kvar på sängen i förskräckelsen.
Hon lämnade sin hatt i sticket också.”
“ Det var bra,” sade Loker, “ tag hit dem ! ”
“ Bara inte hundarne fördärfva flickan, om de oförhappandes komma
på henne,” sade Haley.
“Jaha, det tål att tänka på,” svarade Marks. “En gång, nere i
Mobile, sleto de en nigger i stycken, innan vi lninno fram.”
“Ja, ser ni, för dem, som skola säljas för sitt vackra skinns skull,
duger det inte att bli så behandlade,” anmärkte Haley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
