Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 141
och han hade då ett rikt förråd af bibliska bilder och uttryck till
hands.
“ Kom upp hit, Sam,” sade nu Mr. Shelby, som under samtalet
kommit tillstädes, “ och berätta för din matmor hvad du sett och erfarit.
Kom in, kära Emilie,” fortfor han och slog sin arm kring hennes lif,
“du darrar ju som ett asplöf. Det är inte bra, att du lämnar så fritt
lopp åt dina känslor.”
“ Mina känslor !” eftersade hon. “ Ar jag icke kvinna och moder?
Aro vi icke båda inför Gud ansvariga för den stackars flickan ? O
Gud, straffa oss icke allt för hårdt för denna synd !”
“ Hvilken synd, Emilie ? Du borde kunna inse, att vi icke gjort
annat än livad vi voro tvungna till.”
“Det låder i alla fall en förfärlig känsla af skuld därvid,” återtog
Mrs. Shelby. “Jag kan omöjligen slå bort det.”
“Hör du, Andy, du svarte nigger, lefver du, hvasa?” ropade Sam
från verandan. “Tag hästarne och sätt in dem i stallet! Hörde du
inte, att master vill tala med mig ? ” Och Sam visade sig strax därpå
med sin palmbladshatt i handen vid dörren till mottagningsrummet.
“Nå Sam, tala nu om för oss utförligt och noggrant allt hvad du
vet,” sade Mr. Shelby. “ Har du reda på, hvar Elise nu befinner
sig?”
Skall ske, master. Jaha, jag såg henne med mina egna ögon, när
hon sprang öfver drifisen. Det var märkvärdigt, att hon kunde komma
öfver; ja, det var ett riktigt underverk. Och jag såg en karl, som
hjälpte henne upp på Ohiostranden, men därefter försvann hon i
dimman.”
“Sam, jag tycker det där låter som en saga. Det går minsann inte
så lätt för sig att komma öfver drifisen,” sade Mr. Shelby.
“ Lätt!” återtog Sam. “Nej, det kunde ingen ha gjort utom Herren
allena. Det var på det här viset, ser master. Master Haley och jag
och Andy kommo ridande till det lilla värdshuset vid floden, och jag
red en liten bit framom dem — för si jag var så angelägen att fånga
Elise, så jag knnde inte styra mig—och när jag så tittar åt värdshus¬
fönstret, mycket riktigt, där stod hon lifslefvande, så att hvem som
hälst kunde se henne. Strax efter mig kommo de andra, men jag
lagade så, att jag tappade min hatt, och så gaf jag till ett skrik, som
kunnat väcka de döda. Naturligtvis hör Elise det och skyndar ifrån
fönstret, i detsamma master Haley går till dörren. Ögonblicket där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
