Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 ONKEL TOMS STUGA.
rätt på sin liatt, Elise sätter sin lmfvudbonad till rätta och lugnar
gossen, hvarefter man söker stålsätta sig mot de pröfningar, som ännu
vänta.
En stund senare förnummos endast de vanliga puffarne och stötarne,
då och då åtföljda af betänkliga vickningar och slingrande rörelser af
vagnen, och våra resande började redan lyckönska sig till, att, när allt
komme omkring, det värsta allaredan vore öfverståndet. Men ett, tu,
tre ! stannar vagnen ånyo med en f örfärlig stöt; och efter att en stund
förgäfves ha piskat på hästarne, stiger Josef ned från kuskbocken och
visar sio; vid vagnsdörren.
O O
“ Förlåt, sir, men det var ett grufligt elakt ställe, det här ! Jag be¬
griper inte, hur vi ska komma loss. Vi måste gå ut och leta efter
störar, fruktar jag.”
Förtviflad beredde sig senatorn att stiga ur vagnen, i det han varsamt
kände sig för efter säkert fotfäste. Icke desto mindre sjönk han vid
första steget djupt ned i mörjan, och vid försöket att komma upp för¬
lorade han jämvikten och föll öfver ända midt i den värsta gyttjan.
Med mycket besvär lyckades det Josef att få sin husbonde på benen
igen, men i hvilket bedröfligt tillstånd ! Det låter sig lättare tänkas än
beskrifvas.
Af medlidande med våra läsare afbryta vi emellertid här skildringen
af vår gode senators botgöring under denna förskräckliga natt. De af
våra läsare, som hafva rest i Västern och fördrifvit nattens timmar med
den angenäma sysselsättningen att söka efter störar för att med deras
hjälp få sina vagnar upp ur gyttjegroparne, skola säkerligen hysa ett
djupt och innerligt deltagande för vår olycklige hjälte.
Det var långt lidet på natten, när vagnen, drypande och nedstänkt,
ändtligen passerat ån och höll utanför en stor landtgård.
Först efter långvarigt bultande öppnades dörren, och husets ägare
visade sig på tröskeln. Det var en stor, groflemmad karl af sex fots
längd och klädd i en jaktskjorta af röd flanell. En väldig buske af
rödgult, oordnadt hår och ett skägg af endast några dagars ålder gåfvo
den hedervärde mannen ett långt ifrån intagande utseende. Under
några ögonblick stod han med höjdt ljus och betraktade våra resande
med ett förvånadt och frågande uttryck i sitt ansikte. Det var icke
utan möda senatorn kunde få honom att begripa, hvad det egentligen
var fråga om; och medan de båda herrarne afhandla denna sak, skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
