Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hvaruti ett lösöre råkar i en mindre lämplig sinnesförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 ONKEL TOMS STUGA.
landsmän en reslig, godmodig karl; han hade en ofantlig buske af
tjockt hår, hvarpå tronade en hög hatt med stora brätten.
I själva verket hade alla de innevarande med äkta republikansk
själfständighet hattarne på sig, vare sig det nu var en enkel palmblads-
hatt, en gammal flottig kastorhatt, eller en splitter ny filthatt. Det
sätt, hvarpå livar och en bar sin hatt, gaf en ganska god inblick i
ägarens karaktär. En bar honom muntert på sned — det var en glad,
skämtsam och sällskaplig gosse; en annan hade honom djupt nedtryckt
öfver pannan — det var en man med fast, oböjlig karaktär, som visste
hvad han ville och förstod att drifva sin vilja igenom ; en tredje bar
sin hatt i nacken — en vaksam, påpasslig karl, som ville ha ögonen
med öfverallt, under det att en fjärde, som bar sin hatt än på den ena
sidan än på den andra, allt efter som det händelsevis föll sig, tydligen
var en i grund och botten obetänksam och vårdslös person. De många
olika sätt, hvarpå detta sällskap bar sina hufvudbonader, utgjorde
sålunda ett riktigt studium för en människokännare.
Några negrer, klädda i mycket fördomsfria onärnbara, sprungo
beskäftigt omkring utan att egentligen uträtta någonting annat än att
ådagalägga sin beredvillighet att vända upp och ned på allting för
masters och hans gästers skull. Lägg härtill en muntert sprakande
brasa i en stor och rymlig spis, medan dörren och alla fönstren stå på
vid gafvel, så att den kalla och fuktiga luften fritt spelar genom
rummet och sätter kattungardinerna i en fladdrande rörelse — och ni
har en föreställning om de behag, som ett värdshus i Kentucky har att
bjuda på.
Våra dagars kentuckier belysa på ett ganska tillfredsställande sätt
läran om nedärfda böjelser. Deras förfäder voro väldige jägare, som
tillbragte hela sitt lif i skogarne och sofvo under bar himmel med
stjärnorna som nattlampor. Deras ätteläggar allt intill närvarande tid
uppträda som om boningshuset vore en lägerplats i det fria; de bära
ständigt hufvudbonaden på, lägga sig till hvila med fotterna på en
stolsrygg eller på spiselkransen, liksom deras fäder lade sig i skogen
med fotterna mot ett träd eller på en sten ; de hålla alla fönster och
dörrar öppna såväl vinter som sommar, på det att deras stora lungor
måtte fa tillräckligt med frisk luft; de tilltala obesväradt hvarje
människa med ordet främling och äro i korthet sagdt de mest otvungna,
öppenhjärtliga och godmodiga människor under solen.
Det var i en sådan de fries och obesvärades församling vår resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
