Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 ONKETj toms stuga.
hufvudstupa föll öfver bord. Fadern, knappast vetande livad lian
gjorde, stod i begrepp att kasta sig efter henne, men hölls tillbaka af en
person, som såg, att barnet redan hade funnit sin räddare.
Det var Torn, som stod rakt under henne på mellandäck, i det¬
samma hon föll i. Han såg henne nå vattenytan och utan ett
ögonblicks besinning hoppade han i efter henne. Det var för honom,
en bredbröstad, stark karl, en småsak att hålla sig uppe i vattnet, tills
barnet efter några ögonblick åter kom upp till ytan. Han tog Eva i
sina armar och sam med henne fram till ångbåten, där hundratals
händer ifrigt utsträcktes för att mottaga den lilla genomvåta och
sanslösa varelsen. Inom kort befann hon sig, buren på faderns armar,
i damsalöngen, hvars samtliga invånare, såsom vanligen plägar ske vid
slika tillfällen, sökte öfverträffa hvarandra i vänliga och välmenta
sträfvanden att på alla upptänkliga sätt öka förvirringen och hindra
den lillas återkallande till sans.
Dagen efter ofvan skildrade tilldragelser var kvalmig och tryckande.
Ångbåten närmade sig sin resas mål, New Orleans; och allt ombord
befann sig i liflig rörelse under förberedelser för landstigningen. I
salongen samlade den ene passageraren efter den andre ihop sina
reseifekter, och besättningen utvecklade en feberaktig brådska med att
rengöra och fäja det ståtliga fartyget, så att det vid sitt inlöpande i
hamnen skulle befinna sig i allra bästa skick.
På mellandäck satt vår vän Tom med korslagda armar ; hans blickar
flögo då och då med ett oroligt uttryck öfver till en grupp, som hade
tagit plats på motsatta sidan af båten.
Där stod den fagra Evangelina, väl något blekare än dagen förut,
men eljes icke visande något spår af den olyckshändelse, för hvilken
hon varit utsatt. Bredvid henna stod en välväxt ung man med
synnerligen fördelaktigt utseende; han stödde vårdslöst ena armbågen
mot en bomullsbal, på hvilken en stor plånbok låg uppslagen.
Man kunde vid första ögonkastet tydligen se, att denne gentleman
var Evas far. Han hade samma ädla hufvudbildning, samma stora,
blå ögon, samma guldgula hår; men ansiktsuttrycket var helt olika.
Ehuru de klara blå ögonen hade alldeles samma form och färg som
lilla Evangelinas, saknade de likväl det djupa, drömmande uttrycket i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
