Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 ONKEL TOMS STUGA.
svaghet, att hon, ehuru hon alltid med kraft och allvar sträfvade att
fylla den, likväl aldrig förmådde det, hvarföfe också en pinande känsla #
af oförmåga ständigt tyngde hennes sinne. Allt detta gaf hennes
relgion en sträng och något dyster prägel.
Men hur i all rimlighets namn kan Miss Ofelia förmå sig att följa
med sin kusin — den muntre, själfsvåldige, vårdslöse, opraktiske
fritänkaren Augustin St. Clare? Hur kan hon frivilligt bekväma sig
till at vistas under samma tak med en person, som så lättvindigt och
obesväradt sätter sig öfver hennes käraste vanor och åsikter ?
För att säga sanningen älskade Miss Ofelia honom. Då han var
gosse hade det varit hennes värf att lära honom katekesen, att laga hans
kläder, att kamma hans hår, i fa ord: att vårda och uppfostra honom.
Hon hade därigenom kommit att med moderlig ömhet fästa sig vid sin
yngre kusin, och alldenstund denne växte upp till en glad, hurtig och
älskvärd ung man, som brukade taga människor med storm, minskades
icke denna hennes känsla under årens lopp, utan Augustin St. Clare
innehade allt fortfarande en ganska stor del af sin äldre kusins redliga
och trofasta hjärta.
Det var fördenskull icke svårt för Augustin att öfvertyga Miss
Ofelia om, att “dygdens väg” nu ledde till New Orleans, och att hon
måste följa med honom hem för att taga vård om Eva och för öfrigt
sköta om hela huset, så att det icke till följd af hans hustrus talrika
åkommor alldeles skulle gå under. Föreställningen om ett hus utan
husmoder gick henne till hjärtat; därtill kom, att hon höll af den
älskliga lilla flickan, såsom hvar och en måste göra, och änskönt hon
ansåg Augustin hart när som en hedning, älskade hon honom likväl,
skrattade åt hans roliga infall och öfversåg med hans svagheter till
en grad, som tycktes rent otrolig för dem, hvilka kände de båda
kusinerna.
Vi afbryta här teckningen af Miss Ofelia och låta läsaren själf under
berättelsens gång fullständiga bilden genom personlig bekantskap med
dess föremål.
Vi finna henne nu i sin hvtt, där hon sitter omgifven af en mängd
stora och små nattsäckar, askar och korgar, hvar och en förknippad
med sitt särskilda ansvar. Hon är sysselsatt med att packa in och
lägga ihop de olika sakerna, och på hennes panna tronar samma
orubbliga lugn och allvar som alltid.
“Nå, Eva, har du reda på dina saker nu? Naturligtvis inte; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
