Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 279
aflägsnade sig bortåt pelargången till. Eva gjorde dem sällskap,
bärande en stor väska, hvilken hon under hemresan hade fyllt med
äpplen, nötter, bröstsocker, band, spetsar och leksaker af alla slag.
Då St. Clare vände sig om för att gå in, föll hans blick på Tom, som
stod förlägen ett stycke därifrån och hvilade sig än på den ena foten,
än på den andra. Orsaken till den stackars gossens förlägenhet blef
snart tydlig för St. Clare, då han fick se Adolf vårdslöst lutad mot
balustraden mönstra Tom genom en lorgnett på ett sätt och med en min,
som kunde hafva anstått hvilken fullblodig snobb som hälst.
“ Du borde blygas, din glop ! ” utbrast St. Clare och tog lorgnetten
ifrån honom. “ Är det på det sättet du behandlar dina kamrater? Det
förefaller mig, Adolf,” tilläde han i det han tryckte fingret mot den
eleganta, blommiga sidenvästen, hvarmed Adolf ståtade, “ som om den
där västen vore
“ O, master, den här västen är alldeles full of vinfläckar. Naturligt¬
vis kan en gentleman som master inte bära en sådan väst som denna.
Jag visste, att jag skulle få den. Den kan gå an för en sådan stackars
niggergosse som jag.”
Och Adolf lade inställsamt sitt hufvud på sned och for med fingrarne
genom sitt pomaderade hår.
“Jaså, hänger det ihop på det viset, säger du?” återtog St. Clare
likgiltigt. “ Hör på, jag ämnar nu taga Tom med mig och visa honom
för hans matmor, och därefter skall du följa honom till köket. Men
kom ihåg, att du inte tar på dig några förnäma miner emot honom !
Han är värd lika mycket som två sådana valpar som du.”
“ Master skall då alltid skämta,” svarade Adolf skrattande. “ Jag
är glad att se master vid godt lynne.”
“ Hör hit, Tom,” ropade St. Clare och vinkade åt honom.
Tom inträdde i salongen tillsammans med sin herre. Han betraktade
med häpna blickar all denna prakt, hvars like han aldrig skådat: sam-
metsmattorna på golfvet, speglarne, taflorna, draperierna, bildstoderna
. . . Han kände sig som drottningen af Saba inför Salomo, och han
vågade knappast sätta fotterna på golfvet.
“Se här, Marie,” sade St. Clare till sin fru. “Det har ändtligen
lyckats mig att få tag i en kusk efter ditt sinne. Jag försäkrar dig,
att han är lika nykter som svart, och han skall köra dig lika långsamt
som i en likprocession, om du så önskar. Nå betrakta honom nu och
säg se’n, om jag aldrig tänker på dig, när jag är borta! ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
