Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 ONKEL TOMS STUGA.
Marie. “ Hon är vänlig och höflig, men hon är själfvisk i grund och
botten. Tänk bara : hon kan aldrig låla bli att jämra sig och oroas för
den där karlen, som hon blef gift med. Då jag efter mitt bröllop
skulle resa hit, måste hon naturligtvis följa med, men hennes man
kunde min far inte undvara. Han var smed och därföre ganska nöd¬
vändig för egendomen. Jag tyckte, att det var bäst för både Dadda
och honom, att de inte vidare tänkte på hvarandra utan för alltid skil¬
des åt, enär de ju säkerligen aldrig mera skulle komma i tillfälle att
lefva tillsammans igen. Jag rådde dem också därtill och ångrar nu
bara på, att jag icke helt enkelt fordrade det och gifte Dadda med nå¬
gon annan. Men jag var dåraktig och efterlåten och ville inte drifva
min önskan igenom. Jag sade till Dadda, när vi reste, att hon måste
bereda sig på att icke få träffa honom mer än en eller två gånger till i
sitt lif, ty klimatet där hemma är icke passande för min klena hälsa, så
att jag har svårt för att vistas där. Jag rådde henne att skaffa sig en
annan man; men nej — det ville hon inte. Jag må säga, att Dadda
är ganska halsstarrig i vissa saker; det kan ingen känna så bra till
som jag.”
u Har hon några barn ? ” frågade Miss Ofelia.
“ Ja; hon har två stycken.”
“Jag förmodar, att skilsmässan från dem har gått henne djupt till
sinnes? ”
“ Det må så vara; men jag kunde väl inte taga dem med hit, häller.
Det var små, smutsiga kräk ; jag kunde inte uthärda att se dem. För
rästen upptogo de hennes tid alldeles för mycket. Men jag tror, att
Dadda alltid varit mig litet gramse för barnens skull. Hon vill inte
gifta sig med någon annan; och jag tror sannerligen, att hon till och
med, bara hon finge, i morgon dag skulle återvända till sin man, fast
hon vet, huru nödvändig hon är för mig och hur svag min hälsa är.
Ja, jag tror henne verkligen vara i stånd därtill; så själfviska äro de
allesamman, äfven de bästa ibland dem,” klagade den stackars Marie.
“ Ja, det är bedröfligt att tänka därpå,” inföll St. Clare torrt.
Miss Ofelia betraktade skarpt sin kusin och märkte, huru harmens
rodnad uppsteg på hans kinder och huru hans läppar kröktes af bit¬
tert förakt.
“ I alla fall har Dadda alltid varit min gunstling,” fortfor Marie.
“ Jag önskar, att edra tjänare däruppe i Norden kunde titta in i hennes
klädskåp och se alla de klädningar, bon har hängande där —- siden- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
