Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 323
moderns knä; den stackars uppskrämda gumman glömde sina farnågor,
och äfven Elise kunde ej, när det led fram emot morgonen, trots all sin
ängslan och oro hålla ögonen öppna. Fineas tycktes på det hela taget
vara den piggaste i hela sällskapet, och han sökte förkorta den långa
vägen genom att hvissla åtskilliga melodier, dem han bestämdt inte fått
lära i “ vännernas församling.”
“ Det måste vara Mikael,’ förklarade Fineas.”
Vid tretiden på morgonen uppfångade Georgs öra de snabba hof-
slagen af en på afstånd galopperande häst bakom dem. Han gjorde
genast Fineas uppmärksam härpå, hvarvid denne höll in hästarne och
lyssnade.
“Det måste vara Mikael,” förklarade Fineas efter några ögonblick;
“jag tycker mig känna igen hans galopp.”
Därpå reste han sig upp och späjade uppmärksamt utåt vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
