Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 ONKEL TOMS STUGA.
väl med dig och hysa intet groll till dig. Du skall bli förd till ett
hus, där de skola vårda dig på allra bästa sätt — lika bra som din
egen mor skulle kunnat.”
Tom jämrade sig och slöt ögonen. Hos människor af hans kynne
äro mod och beslutsamhet helt och hållet kroppsliga egenskaper, hvilka
rinna bort med blodet, och den jättelike slafjägaren såg verkligen
ömklig ut i sin hjälplöshet.
Vagnen och ryttarne anlände nu till stället. Sätena lyftes af, och
buffelhudarne, som nu voro fyra till antalet, ordnades till en bädd
utmed ena långsidan. Med stor svårighet lyckades det fyra karlar att
lyfta den tunge Tom upp å det sålunda tillredda sjuklägret. Härvid
förlorade hau alldeles medvetandet. I sin öfversvallande medkänsla
satte sig den gamla negrinnan på vagnsgolfvet och tog den sjukes huf-
vud i sitt knä. Elise, Georg och Jim stufvade in sig så godt sig göra
lät, hvarefter hela sällskapet bröt upp.
“Hvad tänker ni om hans tillstånd?” frågade Georg, som satt på
kuskbocken bredvid Fineas.
o
“ A, det är bara fråga om ett tämligen djupt köttsår,” svarade Fineas;
“ men den där hastiga promenaden ned i klyftan förbättrade just inte
saken. Han har blödt bra mycket, så att han förlorat både krafter och
mod; men han kommer sig snart, och han skall då ha godt af läxan,
tror jag.”
“ Det gläder mig att höra det,” återtog Georg. “ Det skulle alltid
ha hvilat tungt på mig, om jag blifvit orsak till hans död, fast min sak
var rättvis.”
“ Ja,” genmälte Fineas, “ det är ett otrefligt göra att ta lifvet af nå¬
gon, vare sig människa eller djur. Jag har varit en ifrig jägare i mina
dagar, och jag säger dig, att jag en gång såg en råbock, som var skjuten
och döende, betrakta mig med sådana märkvärdiga blickar, att jag
riktigt kände mig som en stor syndare för jag hade dödat honom.
Med folk är det en ännu allvarligare sak, emedan domen kommer öfver
dem efter döden, såsom din hustru nyss sade. Så att jag för min del
tycker inte, att vännernas församling har för stränga åsikter i det
fallet; men om man tar i betraktande, hur jag blifvit uppfostrad, så är
det riktigt förunderligt, att jag kunnat öfverensstämma med dem såväl
som jag gör.”’
“ Men hvad tänker ni nu taga er till med den stackars karlen ? ”
sporde Georg vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
