Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 ONKEL TOMS STUGA.
supit sig full igen, och de lade ned henne i källaren, och där fick hon
ligga hela dagen ; och jag har hört dem säga, att flugorna ha lagt mask i
henne ; och hon är död ! ”
Dina slog ihop händerna och vände sig om. Framför henne stod
Evangelina; barnets ögon voro vidgade af fasa, och hvarje bloddroppe
hade vikit från hennes läppar och kinder.
“ Bevara oss väl ! Miss Eva håller på att svimma ! Hvad i all
världen tänkte vi på, som kunde låta henne höra sådant. Hennes
pappa kommer att bli topp rasande/’
“Jag svimmar inte, Dina/’ svarade Eva med fast stämma, “och
hvarför skulle inte jag få höra det ? Det är väl inte så svårt för mig
att höra det som för stackars Prue att lida det.”
u Bevara oss! Sådana historier äro inte för fina, ömtåliga små damer
som ni — det kan rakt ta lifvet af dem ! ”
Eva suckade och gick sorgsen i hågen med långsamma steg uppför
trappan.
Miss Ofelia frågade omständligt angående Prue och hennes historia.
Dina berättade med mycken ifver och talförhet allt hvad hon visste,
och Tom inflickade de enskildheter Prue själf meddelat honom vid det
ofvan skildrade tillfället.
“En afskyvärd tilldragelse!” utropade Miss Ofelia, i det hon
inträdde till St. Clare, som låg och läste tidningen. “ Någonting så
fasaväckande hade jag ändå aldrig kunnat drömma om ! ”
“Nå, hvad är det nu som är i olag igen?” frågade Augustin.
“ I olag ? De där människorna därborta ha piskat ihjäl Prue! ”
svarade Miss Ofelia och omtalade utförligt allt hvad hon hört, hvarvid
hon särkildt betonade de mest upprörande detaljerna.
“ Jag trodde nog det skulle gå därhän till slut,” anmärkte St. Clare,
h varefter han fortsatte den afbrutna läsningen.
“Trodde det!” utbrast Miss Ofelia. “Tänker du då inte göra
någonting i saken? Ha ni inga tillsyningsmän, som hålla ögonen på
dylikt och beifra det?”
“ Man håller allmänt före, att det egna intresset är den bästa
tillsyningsmannen i dylika fall. Om folk vill förstöra sina egna
tillhörigheter, så vet jag sannerligen inte, hvad man kan göra därvid.
Då nu den där stackars varelsen tycks hafva varit både en tjuf och en
drinkerska, är det inte mycket hopp om att kunna väcka något delta¬
gande för henne,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
