Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 373
som nu för alla mänskliga förhållanden — ett lifligt begär att studera
det mänskliga lifvet i alla dess företeelser. Jag besökte ofta slafbo-
städerna och vistades mycket bland arbetarne ute på fältet hvarför jag
också var deras förklarade gunstling. De anförtrodde mig alla sina
klagomål och bekymmer, och jag framförde dem till min mor, och vi
båda bildade ett slags hemlig kommitté för afhjälpande af besvären.
Det lyckades oss på detta sätt att förekomma ganska mycken grymhet,
och vi lyckönskade oss till att kunna uträtta icke så litet godt, då slut¬
ligen såsom ofta händer i dylika fall, min ifver sköt öfver målet.
Stubbs — uppsyningsmannen — klagade hos min far, att han icke
längre förmådde leda arbetarne, hvarför han begärde entledigande från
sin plats. Min far var en öm och god make, men tillika en man, som
aldrig vek en hårsmån från livad han ansåg vara nödvändigt. Han
ställde sig därför, obeveklig som klippan, emellan oss och arbetsfolket,
i det han mildt men bestämdt förklarade för min mor, att hon inomhus
ägde att efter godtfinnande befalla öfver sina tjänare, men att han däre¬
mot icke kunde tillåta någon inblandning med hänsyn till arbetarne
utomhus. Han vördade och högaktade henne framför alla andra lef-
vande varelser; men han skulle ha uppträdt på alldeles samma sätt
mot jungfru Maria själf, därest hon hade ställt sig i vägen för hans
system.
“ Jag hörde stundom min mor afhandla dylika saker med honom för
att söka väcka hans deltagande. Han lyssnade till de mest rörande
vädjanden med den mest afskräckande höflighet och kallsinnighet.
Alltsammans går ut på detta, plägade han säga: ‘ skall jag göra mig af
med Stubbs, eller skall jag behålla honom? Stubbs är själfva punktlig¬
heten, redbarheten och dugligheten, med ett ord en praktisk och pålitlig
karl samt lika mänsklig som de fleste. Vi kunna inte fordra fullkom¬
lighet af någon, och om jag behåller honom, måste jag i det stora hela
gilla hans förvaltning, om än undantagsfall då och då kunna inträffa.
All styrelse innebär med nödvändighet någon stränghet. Allmänna
regler kunna näppeligen tillämpas på hvarje enskildt fall.” Denna sista
grundsats tycktes min far betrakta såsom afgörande vid de flesta anförda
exempel på grymhet. Sedan han uttalat detta dråpord, lade han sig
vanligen i soffan och läste tidningen eller tog sig en lur, allt eftersom
det föll sig.
“ Saken var endast den, att min far var utrustad med de största stats-
mannaanlag. Han skulle kunnat dela kungariket Polen lika lätt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
