Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 ONKEL TOMS STUGA.
han och hvisslade åt henne, “ sjung nu en sång och visa oss, hur du kan
dansa.”
De svarta ögonen glittrade illmarigt, och flickan uppstämde med klar
och gäll röst en sällsam negermelodi, i takt med hvilken hon rörde
händer och fötter och gjorde allehanda besynnerliga, hoppande och dan¬
sande kroppsrörelser. Hon genomgick i sin sång hela skalan af dessa
märkvärdiga strupljud, som utmärka negervisorna; slutigen gjorde hon
ett par luftsprång, beledsagade af en långt utdragen slutton, lika egen¬
domlig och olik andra jordiska läten som de föregående strupljuden.
Plötsligen stannade hon orörlig på mattan med sammanknäppta händer
såsom tillförene och en skenheligt allvarlig och ödmjuk uppsyn, genom
hvilken esomoftast plirande, illpariga blickar bröto fram. Miss Ofelia
stod mol stilla, en bild af stum förvåning.
En sannskyldig spektakelmakare, som han var, njöt St. Clare i fulla
drag af kusinens förbluffelse, och åter vändande sig till barnet, fortfor
han :
“ Topsy, det här är din nya missis; låt nu se, att du uppför dig väl.”
“Ja, master,” svarade Topsy med låtsadt allvar, under det skalken
lyste i hennes ögon.
“Duskall bli en snäll flicka nu, begriper du, Topsy,” gentog St.
Clare.
“ Ack ja, master,” genmälte Topsy, alltjämt bibehållande samma
ställning och uppsyn.
“Men, Augustin, livad i all världen skall detta betyda?” utbrast
ändtligen Miss Ofelia. “ Huset är ju redan så fullt af dessa små plå¬
goandar, att man inte kan taga ett steg utan att trampa på dem. I morse
fann jag en af dem sofvande utanför min dörr, ett annat ullhufvud
stack fram under bordet, en tredje låg invid trappan. När jag kommer
ut på verandan, finner jag balustraden fullsatt af grinande och kraflande
ungar, och på köksgolfvet vimlar det af dem ! Hvarför i all världen
skulle du skafla hit ännu en? ”
“För att du skall uppfostra henne — sade jag dig inte det nyss?”
Du håller ju alltid så långa tal om uppfostran. Jag tänkte, att jag
skulle förära dig ett alldeles nytt praktexemplar att öfva din uppfo¬
stringskonst uppå.”
“ Men jag vill rakt inte ha med henne att skafla; jag har mer än
nog af dem som redan finnas.”
“ Ja, sådana äro ni allesammans, ni kristna ! Ni bilda en missions
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
