Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 431
ridknekts band, granskade han djuret uppmärksamt. Hans panna
mörknade.
“ Hvad vill det här säga, Dodo, din lathund ! Du har ju inte ryktat
min häst i dag.”
“Jo, master,” svarade Dodo undergifvet, “det där dammet har han
själf nyss satt på sig.”
“Vill du hålla munnen, din lymmel!” utfor Henrik och höjde
vredgad sitt ridspö. “Jag tror du vågar knysta !”
“ Där har du, din oförskämde lymmel! ”
Dodo var en vacker gosse med lifliga ögon och af samma storlek som
Henrik. Det lockiga håret omgaf en hög, djärf panna. Man kunde af
kindernas häftiga rodnad och blixten i hans öga tydligen se, att den
hvita rasens blod flöt i hans ådror. Han försökte åter tala.
“ Master Henrik . . .” började han.
Henrik slog honom i blinken med sitt ridspö öfver ansiktet, fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
