Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 433
hon fann det lönlöst att söka bibringa sin bortskämde kusin en mildare
uppfattning.
Dodo återkom snart med hästen.
“ Den här gången har du gjort det bättre, Dodo,” sade hans unge
herre i mera nådig ton. “ Ivom nu och håll Miss Evas häst, medan
jag hjälper henne i sadeln.”
Dodo hörsammade befallningen. Han såg upprörd ut och hade
synbarligen gråtit.
Henrik hade snart hjälpt sin vackra kusin i sadeln och lade tyglarne i
hennes hand.
Men Eva lutade sig ned åt andra sidan, där Dodo stod, och sade
vänligt:
“Du är en snäll gosse, Dodo; tack skall du ha! ”
Dodo blickade nästan bestört upp i det ljufva, af godhet strålande
ansiktet; blodet rusade till hans kinder och tårarne trängde fram i hans
ögon.
“Kom hit, Dodo,” sade hans herre befallande.
Dodo sprang fram och höll hästen, medan Henrik steg upp.
“ Där har du en slant att köpa dig bröstsocker för, Dodo,” fortfor
Henrik. “ Du får gå nu, medan jag är borta.”
Henrik red i kort galopp nedåt gången efter Eva. Dodo stod kvar
och såg efter de båda barnen. Det ena hade gifvit honom pängar; det
andra hade gifvit honom livad han långt bättre behöfde; ett vänligt
ord, framsprunget ur ett kärleksfullt hjärta. Dodo hade endast några
månader varit skild från sin mor. Hans unge herres far hade köpt
honom i en slafbasar för hans vackra ansiktes skull, och han var nu
underkastad sin jämnårige masters kårdhändta dressyr.
Från ett annat ställe i trädgården hade de båda bröderna St. Clare
bevittnat unge herras morska uppträdande.
Augustin rodnade af harm, men han anmärkte endast i sin vanliga
gäckande ton :
“Jag antager, Alfred, att det är en så kallad republikansk upp¬
fostran ? ”
“ Henrik är ett riktigt litet vilddjur, när han blir ond,” genmälte
Alfred bekymmerslöst.
“Förmodligen betraktar du detta som en nyttig öfning för ho¬
nom,” gentog Augustin försmädligt.
“Om jag också inte gjorde det, skulle jag inte kunna hjälpa saken.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
