Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den lilla Evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL toms stuga. 455
“Nå, livad vinner du, Augustin, med din slapphet och klemighet?”
genmälte Marie. “ Kusin Ofelia, som är en förståndig kvinna, inser
nu lika väl som jag, att de sättet inte duger.”
Miss Ofelia, som väl kunde känna en praktisk och sparsam hus¬
moders harm öfver ett tilltag sådant som Topsys, var dock långt ifrån
att gå in på Maries åsikter; och dennas hårda ord återförde henne till
hennes vanliga besinning.
“ Nej, jag vill inte för allt i världen behandla barnet så hårdt,” gen¬
mälte Miss Ofelia; “ men jag vet häller inte, livad jag skall taga mig
till med henne. Jag har varnat och förmanat henne; jag har gifvit
henne ris och straffat henne på flerfaldiga andra sätt, men ingenting
hjälper — hon är inte annorlunda nu än i början.
“ Kom hit, Topsy, din markatta! ” sade St. Clare och vinkade åt
flickan.
Topsy gick fram till sin husbonde; i de skarpa, glittrande ögonen
spelade det vanliga putslustiga uttrycket, nu dock med en tillsats af
rädsla. .
“Hvarför uppför du dig alltid så illa?” frågade St. Clare, som icke
kunde låta bli att känna sig road af barnets min.
“ Det är väl för mitt syndiga hjärtas skull,” svarade Topsy sken¬
heligt ; “ Miss Felia säger det.”
“Inser du inte, hur mycket Miss Ofelia har gjort för dig? Hon
säger, att hon gjort allt, som kan tänkas.”
“Ja, master; gamla missis brukade säga så, hon med. Hon slog
mig mycket värre och ryckte mig i håret och slog mitt hufvud mot
dörren ; men jag blef ändå inte bättre. Jag tror inte det går att få mig
bättre, emedan jag bara är en elak nigger och ingenting annat.”
“ Jag måste afsäga mig henne,” sade Miss Ofelia; “jag kan inte ut¬
härda längre.”
“ Jag skulle gärna vilja göra dig en fråga,” genmälte St. Clare.
“Hvarom då?”
“Jo, om hela din kristendom inte är mäktig att rädda ett enda hedna-
barn, som du kan hafva här hemma hos dig, helt och hållet för dig
själf: hvad tjänar det då till att skicka en eller ett par stackars missio¬
närer ut ibland tusende af samma slag? Jag antar, att det här barnet
är ungefär likadant som alla de öfriga hedningarne.”
Miss Ofelia svarade ej ; och Eva, som tills nu varit en stum åhörare
af samtalet, vinkade åt Topsy att följa henne. I hörnet af verandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
