Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 ONKEL TOMS STUGA.
landet af sina plikter, förrättade hon likväl nu sina olika sysslor på ett
stillsammare och med andras brister mera öfverseende sätt. Hon un¬
dervisade Topsy flitigare än tillförene, särskildt i bibeln ; hon ryste icke
längre tillbaka för att komma i närmare beröring med flickan och be-
höfde icke undertrycka någon känsla af vämjelse för henne, emedan hon
nu icke erfor någon sådan. Hon hade tack vare Evas milda inflytelse
lärt sig att betrakta det svarta barnet endast som en odödlig varelse,
hvilken Gud sändt henne, på det hon måtte uppfostra detta hednabarn
till ett dygdigt och kristligt lif.
Topsy blef visst icke med ens ett hälgon, men säkert är, att Evas lif
och död åstadkommit en märkbar förändring hos henne. Den forna
förhärdade likgiltigheten var försvunnen och hade efterträdts af ett
känsligt, mottagligt sinne samt en sträfvan att varda bättre — en vis¬
serligen oregelbunden, ofta afbruten, men likväl städse yå nytt upptagen
sträfvan.
En dag, när Topsy blifvit efterskickad af Miss Ofelia, märkte Kosa,
att hon hastigt stoppade någonting i barmen.
“ Hvad har du nu haft för dig igen, din odåga? ” utropade den härsk¬
lystna lilla Rosa och grep Topsy i armen. “Du har bestämt stulit
någonting, det är jag säker på ! ”
“ Låt bli mig, Miss Kosa! ” utbrast Topsy och slet sig lös. “ Det är
ingenting, som ni har med att göra! ”
“ Se så, inga undflykter ! ” fortfor Rosa. “ Jag såg, att du gömde
någonting —jag känner till dina knep, jag. Fram med det bara !”
Kosa skakade henne häftigt i armen och sökte få in sin hand i Topsys
barm. Barnet stretade emot af alla krafter och försvarade ursinnigt
hvad hon ansåg för sina rättigheter. Skriket och oväsendet förde såväl
Miss Ofelia som St. Clare till platsen.
aHon har stulit någonting ! ” förklarade Kosa.
“ Nej, det har jag visst inte ! ” skrek Topsy, häftigt gråtande.
“ Gif mig det, hvad det än må vara ! ” befallde Miss Ofelia.
Topsy tvekade; men efter en förnyad tillsägelse drog hon fram ur
barmen ett litet paket, hvars omslag utgjordes af en af hennes egna
strumpor.
Miss Ofelia ransakade innehållet. Det var en liten bok, som
Topsy hade fått af Eva och som innehöll bibelspråk för hvar dag i
året. Omsorgsfullt invecklad i ett papper låg den hårlock, som Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
