Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 509
“Nej!” sade St. Clare med fast och tydlig stämma. “Jag ser
ändtligen klart; ändtligen — ändtligen ! ”
Ansträngningen uttömde hans sista krafter. Dödens blekhet lägrade
sig öfver hans anletsdrag, men på samma gång spred sig däröfver ett
skönt uttryck af frid, liksom då ett trött barn stilla inslumrar.
Så låg han under några minuter. Man såg, att den väldiges hand
hvilade öfver honom. Strax före dödsögonblicket öppnade han ännu
en gång ögonen med en plötslig glimt af fröjd och igenkännande;
ordet “ Moder ! ” smög sig bäfvande öfver hans läppar — och Augustin
St. Clare var ej mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
