Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Slaftransporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 543
vart med mig, hvarken genom tjut eller smicker. Det är säkert som
amen i kyrkan.”
“Ni har kommit öfver en vacker samling i New Orleans.”
“ Skulle tro det,” sade Simon. “ Den där Tom skall vara ovanligt
duktig, sade man mig. Jag fick betala honom ganska högt och tänker
använda honom som kusk och rättare. Han blir nog bra, bara jag får
ta ur honom en del inbillningar och dumheter, som proppats i honom
genom en bakvänd behandling. Den där mulattskan kom jag öfver
för billigt pris; hon är litet sjuklig af sig, misstänker jag, men hon
skall nog få göra skäl för hvad hon kostat; hon skall väl åtminstone
hålla ut ett eller ett par år, tänker jag. Jag spar aldrig mina niggrer ;
slita ut dem och köpa nya — det är mitt sätt. Det är minsta besväret,
och jag har kommit under fund med, att det äfven blir billigast i läng¬
den.”
Simon smuttade belåten på sin grogg.
“Och hur länge bruka de vanligen hålla ut?” sporde främlingen.
“Kan inte så noga säga ; det beror på deras kroppsbyggnad. Starka
niggrer hålla ut en sex, sju år; dålig vara stryker med på två eller tre.
När jag först började, gjorde jag mig så mycket besvär med att plåstra
om dem och få dem att hålla ut. När deblefvo sjuka, vårdade jag dem
och gaf dem kläder, och filtar och pysslade om dem på alla möjliga
sätt. Men det var bara galenskaper ; jag förlorade pängar på dem utom
allt besväret. Men nu, ser ni, kör jag dem i arbete antingen de äro
sjuka eller friska. Och när en nigger dör, köper jag en annan i stället;
det blir billigare och bättre på alla sätt.”
Främlingen lämnade nu Simon och slog sig ned bredvid en annan
gentleman, som med vämjelse lyssnat till den råe slafägarens visdom.
“ Ni far inte anse den där karlen som representant för slafägarne i
Södern,” anmärkte han.
“ Nej, jag vill hoppas, att de i allmänhet inte äro sådana,” genmälte
den unge gentlemannen med eftertryck.
“Det där är en rå, samvetslös usling,” återtog den andre.
“Men likväl,” sade den unge mannen, “ tillåta edra lagar honom att
med en våldsmak t härska öfver hur många mänskliga varelser som hälst,
hvilka utan det ringaste beskydd äro öfverlämnade åt hans godtycke.
Och hur usel och samvetslös han än må vara, så kan ni inte neka till,
att det finnes många sådana som han.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
