Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ett dystert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^Illllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllmllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
=10 0 CD CD 0 & & 0 0 0 0 0 Q 0 0 CD Q & &C3 0 0 & 0 0 0 0 0 0 0 000000 0~0
^ ^-^ Ikl
u\si\si\yi\yi\yi\7l’> ,a\a\.a
/KsysKsi\yi\yi\yi\Si\yi\yi\ yi\..7r* ,A\yi\yl\.A\ a\yf\
@E
=1© Q Q) Q Q Q Q) Q Q) Q Q> Q) Q) Q Q) Q Q) Q Q) Q Q) Q Q) Qi Qi Q Q) Q Q) Q Q) Q) Q) Q Q) Q) Q Q
Til 111 m 1111! 11III IM 1111111II11 III 11M 1111! 11! I! 11MIM 11111111 MI! 11111 [ 11111! 11M HI M 111111111 [ 1111! 11 III M 1111111 m i 1111111111 tl 1111111111111111111
i
TRETTIOANDRA KAPITLET.
ETT DYSTERT STÄLLE.
“Jordens dystra ställen äro fulla af
grymhetens boningar.”
ÖDOSAMT vandrande efter en gammal eländig
vagn på en ännu eländigare väg fortsatte Tom och
hans olyckskamrater sin färd.
I vagnen sutto Simon Legree själf och de båda
kvinnorna, hvilka, ännu hopkedjade, instufvats i
bakre delen af densamma jämte andra varor, som
Legree köpt i New Orleans. Och så ställdes kosan
till Legrees plantage, som låg ett godt stycke från
floden.
Det var en vild, föga trafikerad väg, som slingrade fram än genom
ödsliga furumoar, där vinden dystert susade i träden ; än öfver kafvel-
broar genom cypressbevuxna moras, där de dystra, med långa fransar
af svart mossa behängda träden stucko upp ur den gyttjiga marken, och
där alltsomoftast ett exemplar af den vederstyggliga, giftiga mockasin-
ormen ringlade sig öfver vägen.
En sådan färd som denna är dyster nog för främlingen, som med en
god häst och god kassa befar den ödsliga vägen under någon affärsresa;
men ännu ödsligare och rysligare är den för slafven, som med hvarje
mödosamt steg allt längre aflägsnar sig från allt, som han lärt att älska
och sätta värde på.
Så var fallet med dessa arma varelser, hvilkas mörka ansikten bära
ett uttryck af sorg och dyster förviflan, där de steg för steg släpa sig
(546)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
