Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ett dystert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 549
fram på sin hopplösa fard och med trötta, intresselösa ögon stirra på de
mötande föremålen.
Simon tycktes däremot vara ganska belåten med sig själf och sin
värld, och det var med synbart välbehag han allt emellanåt anlitade en
flaska, som han bar i rockfickan.
“ Hallå, gossar! ” ropade han, i det han halft vände sig om i
vagnen; “Sjung nu en stump för mig — hör ni?”
Slafvarne sågo frågande på hvarandra, men Legree återtog omedel¬
bart : “ Nå, hur går det ? ” under det han hotande svängde piskan öfver
deras hufvuden.
Tom började sjunga en metodistsång:
Jerusalem, min längtans hem,
o, namn, så dyrt for mig !
När skall min sorg en ände få,
när skall din fröjd . . .
“ Håll mun på dig, din svarta åsna ! ” röt Legree. “ Tror du jag
vill höra någonting af det där metodistiska sirapssvamlet? Nej, kläm
fram med någonting riktigt lustigt —fort, säger jag er ! ”
En annan af slafvarne stämde nu upp en af dessa meningslösa visor,
som äro så vanliga bland negrerna:
Och master han såg mig skutta på gål’n,
hoppsan, gossar, hoppsan sa !
Och master han skratta’ och kika’ på mån’,
hi, ho, gossar, hej !
Hi, ho, hopp ; hej, hopp, ha !
Sångaren hittade tydligen på rimmen för tillfället utan att bry sig
om att söka inlägga någon förnuftig mening i desamma; och för livarje
ny vers instämde de öfrige slafvarne i omkvädet:
Hi, hi, gossar, hej !
Hi, ho, hopp ; hej, hopp, ha!
De arma människorna sjöngo och skrålade med våldsamma ansträng¬
ningar att inlägga munterhet i rösterna, men ingen förtviflans klagan,
ingen brinnande bön skulle kunnat uttrycka djupare kval än dessa vilda
toner. Och det låg för visso en bön uti dem, en bön, som gick Simons
öra spårlöst förbi. Han hörde blott de bullrande rösterna och var väj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
