Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Gengångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 ONKEL TOMS STUÖA.
Han återvände med skyndsamma steg in i salen och slog sig ned vid
sin nyss påfyllda toddy, mumlande :
“ Jag skall bestämdt låta den där karlen vara i fred hädanefter!
Hvad skulle jag också med lians förhäxade papper att göra? Sanner¬
ligen tror jag inte, att jag är förhäxad själf! Jag har ängslats och
svettats allt sedan! Hvar kan han ha kommit öfver det där håret ?
Det kunde ju omöjligen ha varit det där . . . Det brände jag upp, det
minns jag bestämdt! Det skulle då vara lustigt, om hår kunde uppstå
ifrån de döda ! ”
Orolig till sinnes steg Legree upp, stampade i golfvet och hvisslade
på hundarne.
“Vakna upp med er och håll mig sällskap!” ropade han, men
hundarne öppnade sömnigt endast ena ögat och slöto det strax igen.
“ Jag skall kalla hit Sambo och Kvimbo och låta dem sjunga och
dansa för mig, så blir jag väl af med de här dumma tankarne,” återtog
Legree.
Fattande sin hatt gick han ut på verandan och blåste i ett horn, hans
vanliga sätt att tillkalla sina båda svarta hejdukar.
Legree brukade ofta, då han var vid godt humör, inbjuda dessa båda
hedersmän i salen ; och sedan han rikligen förplägat dem med brännvin,
lät han dem sjunga eller dansa eller slåss med hvarandra, allt eftersom
det föll honom in.
Då Kassy emellan klockan ett och två på morgonen, återvände ifrån
sitt besök hos Tom hörde hon det vildaste lif från salen — skrän,
skrattsalvor, tjut och annat oljud, blandadt med bulldoggarnes skall.
När hon kommit upp på verandan, tittade hon in genom fönstret.
Hon såg Legree och de båda pådrifvarne, starkt berusade, hoppa om¬
kring på golfvet som galningar, slå omkull stolar, boxas och göra de
vederstyggligaste grimaser åt hvarandra.
Kassy stödde sin lilla hand mot väggen och stirrade med ett uttryck
af bitterhet och förakt på den vilda scenen.
“ Kunde det väl vara en synd att befria världen från ett sådant
odjur?” mumlade hon för sig själf.
Hon skyndade bort, inträdde i huset genom en bakdörr och smög sig
sakta uppför vindeltrappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
