Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Ändtligen fria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 ONKEL TOMS STUGA.
Barnet betraktade sin mor med mycket allvarlig och betänksam upp¬
syn och iakttog en betydelsefull tystnad.
“Känner inte Harry igen mamma?” frågade Elise och sträckte hän¬
derna emot gossen.
Denne slöt sig skyggt intill Mrs. Smyth.
“ Nej, men Elise,” förebrådde Georg; “ hvarför skall du sysselsätta
dig med honom, när du vet, att han måste hållas ifrån dig?”
“ Ja, jag vet, att det är dåraktigt,” genmälte Elise; “ men jag har i
alla fall svårt att fördraga, att han vänder sig bort ifrån mig. Men det
kan ju inte hjälpas . . . Hvar är min kappa? Hur skall en karl bära
sin kappa, Georg ? ”
“ Så här skall du bära den,” svarade Georg och kastade kappan öfver
sina axlar.
“ Så här, alltså,” sade Elisé och gjorde efter hans grepp. “ Och så
måste jag stampa och ta långa steg och försöka se morsk ut.”
“ Ansträng dig bara inte öfver höfvan,” förmanade Georg. “Man
kan någon gång få, se äfven en blygsam ung man, och jag tror det blir
lättare för dig att spela den rollen.”
“ Och de här handskarne se’n ! Bevara mig väl, mina händer drunkna
ju alldeles i dem,” utbrast Elise med komisk förtviflan.
“ Jag råder dig emellertid att ständigt ha dem på dig,” genmälte
Georg. “Din lilla fina silkestass skulle kunna bringa oss alla i trång¬
mål. Och nu, Mrs. Smyth, få vi ju taga er i anspråk såsom vår lilla
tant! ”
“Jag har sport,” sade Mrs. Smyth, “att alla ångbåtskaptenerna blif-
vit uppmanade att hålla utkik efter en man och en kvinna med en liten
gosse.”
“ A, verkligen ? ” sade Georg. “ Nåväl, om vi få se ett sådant säll¬
skap, skola vi omtala det för dem.”
En åkardroska körde nu fram till dörren, och den vänliga familj,
som emottagit flyktingarne under sitt tak, trängdes omkring dem under
hjärtiiga afskedshälsn ingar.
De förklädnader flyktingarne anlagt voro i öfverensstämmelse med
Tom Lokers anvisningar. Mrs. Smyth, en aktningsvärd kvinna från
den koloni i Kanada, dit George ämnade begifva sig, var just färdig att
återvända hem och hade gärna samtyckt till att spela lille Harrys tant.
För att gossen skulle fästa sig vid henne, hade han de sista båda dyg¬
nen varit helt och hållet anförtrodd åt henne, och hon hade snart nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
