Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. Martyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 647
ondskans makter; är det väl då antagligt, att hon skall fästa mera af-
seende vid sin nästas kropp ?
“ Nej, ser man på bara,” anmärkte Kassy, där hon stod på utkik vid
kvisthålet i väggen ; “nu börjar jakten igen !”
På gården syntes flere ryttare och några koppel främmande hundar.
Tvänne af ryttarne voro uppsyningsmän på plantager i grannskapet;
de öfriga voro några af Legrees affärsvänner från den närbelägna sta¬
den, hvilka endast för nöjes skull deltogo i den ohyggliga jakten. Man
kunde icke gärna se ruskigare figurer. Legree bjöd frikostigt på kon¬
jak öfver lag.
Kassy lade örat till sitt titthål och lyckades uppsnappa något af det
högröstade samtalet. Ett dystert hånlöje flög öfver hennes ansikte, då
hon hörde dem bestämma området för hvar och en af de jagande; af-
handla de olika hundarnes företräden ; ge förhållningsorder om skjut¬
ningen samt om, huru de två flyktingarne skulle behandlas, ifall de
grepos.
Kassy drog sig tillbaka, hopknäppte händerna och utbrast med uppåt
riktad blick:
“ Allsmäktige Gud, vi äro alla syndare; men hvad ha väl vi felat
mer än alla andra, att vi skola så behandlas? Om det inte vore för din
skull, barn,” fortfor hon, “skulle jag gå ned till dem, och jag skulle
tacka den som sköte mig. Ty livad kan friheten gagna mig? Kan
den återskänka mig mina barn eller göra mig sådan, jag fordom var?
Emmeline var i sin barnsliga enfald halft rädd för Kassys dystra ord
och väsen. Hon svarade intet men fattade smekande hennes hand.
“Nej, gör inte så,” sade Kassy och sökte draga undan handen; “du
kunde få mig att hålla af dig, och jag vill aldrig mera hålla af någon.”
“Stackars Kassy,” inföll Emmeline, “säg inte så! Om Gud återger
oss friheten, så skall han kanske också låta er återfå er dotter; i alla
fall vill jag vara som en dotter för er. Jag vet, att jag aldrig mer far
återse min stackars gamla mor ! Jag skall hålla af er, Kassy, antingen
ni håller af mig eller ej !”
Barnets milda, uppriktiga väsen segrade. Kassy satte sig bredvid
henne, lade armen om hennes hals och smekte det mjuka, bruna håret.
Emmeline blickade förtroendefullt in i de nu så milda, tårfyllda
ögonen.
“ O, Emmeline,” sade Kassy, “ om du visste, hur innerligt jag längtar
efter mina stackars barn ! Det har varit så förfärligt tomt och öde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
