Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Master Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658 ONKEL TOMS STUGA.
En af karlarne sprang efter en spade; de andra båda hjälpte Georg
att få liket upp i vagnen.
Legree lät dem hållas utan att göra någon invändning; han endast
hvisslade med spelad likgiltighet. Slutligen följde han långsamt efter
fram till vagnen.
Georg bredde ut sin kappa i vagnen och lät varsamt lägga den döde
på densamma. Därefter vände han sig till Legree, spände ögonen i
honom och sade med tilltvingadt lugn:
“ Jag har ännu inte sagt er, hvad jag tänker om denna ohyggliga till¬
dragelse, ty detta är ej rätta tiden och platsen därför. Men, herre,
detta oskyldiga blod fordrar, att rättvisa skipas. Jag förklarar er ogär¬
ning för mord. Jag tänker ange er hos närmaste lagliga myndighet.”
“Ja, varsågod!” svarade Legree och knäppte hånfullt med fing-
rarne. “Det kan ni gärna roa er med. Hvar skall ni få vittnen
ifrån?” Hur skall ni kunna bevisa det? Gå ni på bara!”
Georg insåg genast kraften af dessa invändningar. Det fanns ej en
enda hvit på platsen ; och vid alla domstolar i sydstaterna voro de färga¬
des vittnesmål af noll och intet värde. Han tyckte i detta ögonblick,
att hans hjärtas harmsna rop på rättvisa skulle kunna spränga himla-
hvalfvet.
“För öfrigt,” tilläde Legree, “är det bra löjligt att göra så mycken
affär af en död nigger ! ”
Detta hån var som en gnista i en krutdurk. Klokhet har aldrig va¬
rit någon kardinaldygd hos en Kentucky-yngling. Georg vände sig i
blinken om och fällde med ett våldsamt sW Legree till marken.
Det kan ej förnekas, att stryk bekommer somliga människor synner-
nerligen väl. Den, som kan slå dem till marken, blir genast föremål
för deras aktning. Så var förhållandet äfven med Legree. Sedan han
stigit upp och dammat af kläderna, kastade han en förbluffad blick efter
den bortrullande vagnen och yttrade ej ett ord, så länge den var i sikte.
Ett stycke bortom Legrees egendom såg Georg en liten kulle, skug¬
gad af några träd ; där beslöt han begrafva sin vän.
“Ska* vi ta af honom kappan, master?” frågade negrerna, sedan de
gräft grafven.
“Nej, nej ; vi begrafva honom i den. Det är allt, hvad jag nu kan
gifva dig, stackars Tom, och du skall också behålla den ! ”
Sedan grafven blifvit igenskottad och betäckt af torf, sade Georg, i
det han gaf negrerna ett silfvermynt hvardera :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
