Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIII. Återseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670 ONKEL TOMS STUGA.
Det är afton. En munter brasa flammar i spisen, och på det med en
snöhvit duk betäckta bordet är kvällsvarden framsatt. I ett hörn af
rummet står ett annat bord med grön duk; på detsamma ligger en öp¬
pen skrifportfölj jämte pännor och papper. På väggen öfver detta bord
hänger en hylla med en liten väl vald boksamling.
Detta hörn är Georgs studerkammare. Samma vetgirighet, som i
hans olyckliga ungdom dref honom att i smyg lära sig läsa och skrifva,
eggar honom fortfarande att ägna sina lediga stunder åt förvärfvande
af nyttiga kunskaper.
I detta ögonblick finna vi honom sittande vid skrifbordet,"där han
gör anteckningar ur en bok, hvari han håller på att läsa.
“ Kom nu, Georg,” säger Elise, “du har ju varit borta hela dagen
och kan behöfva någon hvila. Var snäll och lägg bort boken och låt
oss språka litet, medan jag gör teet i ordning.”
Och lilla Elise understöder sin mamma på sitt sätt, i det hon sprin¬
ger bort till fadern och söker taga boken ifrån honom och till ersättning
klättra upp i hans knä.
“Du lilla troll !” säger Georg och lägger beskedligt boken ifrån sig.
“ Det var snällt,” säger Elise gillande, i det hon börjar skära ett
hvetebröd.
Elise har obetydligt förändrats, sedan vi sist sågo henne; hon ser en¬
dast litet äldre ut och är något fylligare. Hela hennes utseende vittnar
om tillfredsställelse och lycka.
“ Nå, Harry, hur gick det med ditt räkneexempel i dag ? ” frågar
Georg och lägger sin hand på gossens hufvud.
Harrys långa lockar hafva för längesedan blifvit afklippta, men
under den vackra, djärfva pannan stråla samma mörka, uttrycksfulla
ögon.
“Jo, vet du pappa, jag räknade själf ut hvarenda dugg, utan att
någon hjälpte mig! ” svarar Harry triumferande.
“Det är rätt, min gosse,” genmäler fadern ; “lita alltid på dig själf!
Du har bättre utsikter, du, än din pappa hade i sin ungdom.”
I detta ögonblick höres en knackning på dörren, och Elise går att
öppna. Ett gladt: “A, är det ni, herr pastor?” kallar Georg till
dörren; och den gode missionären från Amherstburg välkomnas
hjärtligt. I hans sällskap äro tvänne damer, och Elise ber alla tre stiga
in och sitta ned.
Den hederlige pastorn hade uppgjort en liten plan, enligt hvilken det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
