Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Blodbrist—Blodiglar.
146
af medelstorlek skall således äga omkr.
5 kilogram blod.
Blodbrist (anämi) innefattar i
vidsträcktare mening äfven de orsaker, som
framkalla bleksot, d. v. s.
hufvudsakligen förminskning af de röda
blodkropparnas antal. I trängre bemärkelse är
blodbrist liktydig med blodfattigdom,
d. v. s. förminskning af blodets mängd.
En kronisk blodbrist, som har sin grund
i saftförlust, uppstår därigenom att en
af blodets viktigaste beståndsdelar,
ägg-hvitan, undandrages kroppen genom
sjukdom eller andra orsaker, t. ex.
långvarig digifning, i sådan grad, att
organismen ej hinner ersätta förlusten,
Blodbrist i egentlig mening framkallas också
af dåliga hygieniska förhållanden,
särskildt hos barn, som växa upp under
ogynnsamma omständigheter. Blodbrist
kan äfven förekomma i enskilda delar
af kroppen, t. ex. i hufvudet,
fötterna o. s. v. Behandlingen är i
hufvudsak densamma som för bleksot. En
form af blodbrist, perniciös anämi, då
blodet undergår en genomgripande
sjuklig förändring, anses obotlig, men är
lyckligtvis ganska sällsynt.
Blodförgiftning i vanlig bemärkelse
är en inflammationsprocess, som
föran-ledes af infektion i ett sår, hvarvid
var-bakterier i mängd invandra i
blodådrorna och lymfvägarna. Ej sällan kan
ett helt obetydligt sår, t. ex. ett
knapp-nålstyng i ett finger eller en ovarsamt
afrifven finne, gifva anledning till en
farlig blodförgiftning, som, om den får
obehindradt sprida sig, ofelbart medför
döden. Fall af blodförgiftningar äro
ingalunda sällsynta, men dock på långt
när icke så talrika och framför allt icke
så farliga som förr i tiden, innan man
hade kunskap om den antiseptiska
behandlingen.
Mot blodförgiftning är den
profylak-tiska eller förebyggande behandlingen
10 — Fröléens Rådgifvare.
viktigast, enär en redan inträdd
blodförgiftning alltid innebär stor, ofta
öfverhängande fara. ’ Denna behandling
består helt enkelt däri, att hvarje sår,
äfven det allra obetydligaste, ägnas
vederbörlig uppmärksamhet och
behandlas med tjänliga medel. Man kan alltid
ha anledning misstänka att den
främmande kropp, som orsakat såret: en tagg,
en liten trästicka, en spik eller nål, en
knif eller syl, en nagel o. s. v., kan på
sin yta burit farliga bakterier, som
inkommit i såret och där finna en
gynnsam jordmån att föröka sig i. Eller
också kunna, om såröppningen icke
tilltäp-pes, sådana bakterier efteråt invandra i
sårkanalen, allra helst om man är nog
oförståndig att, som ännu mångenstädes
brukas, betäcka såret med jord,
spindelväf och andra mer eller mindre orena
ämnen. Det är därför nödigt att så
snart man ådragit sig ett sår desinficera
det genom tvättning med något
antiseptiskt medel, exempelvis sublimat, stark
aseptin eller borsyrelösning, en
rosafärgad lösning af öfvermangansyradt
kali m. fl., samt förbinda såret eller förse
det med något skyddande öfverdrag, en
plåsterlapp, en kollodiumhinna eller en
bit af den tunna hinnan innanför skalet
af ett rått ägg. Ett bra sätt vid små
sticksår är att klämma ut litet blod ur
såret, hvarigenom detta dels så att säga
renspolas, dels tilltäppes af det stelnande
blodet.
Inträdd blodförgiftning kännetecknas
af värk, som sprider sig från
utgångspunkten längs blodådrorna eller
lymfvägarna, i förening med feber, som
vanligen inledes med frossbrytning. Ha
dylika symtom inställt sig, bör läkare
ofördröjligen anlitas.
Blodiglar säljas å alla apotek och bör
man alltid förskaffa sig sådana direkt
från apotek, icke använda iglar, som
redan begagnats på andra personer, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
