Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Difteri—Digifning.
278
och svalget, inträder efter några dagar
förbättring oeh de hvita hinnorna lossna.
Men ett så gynnsamt förlopp tar
sjukdomen långt ifrån alltid. Bacillerna
sprida sig lätt till angränsande organ,
och särskildt är luftstrupen utsatt. Ha
de innästlat sig där, får sjukdomen form
af den med rätta fruktade strypsjukan,
som fordom troddes vara en särskild
sjukdom för sig, som ej hade något
sammanhang med difteri, men som
konstaterats vara blott en annan och farligare
form af denna.
Genom luftstrupens beläggning med
den gråhvita hinnan tilltäppes luftröret
och andningen försvåras. Får sjukdo
men utveckla sig, slutar den ofta med
kväfningsdöd. I de fall, där en dylik
utgång hotar, är enda räddningen att
genom ett snitt i luftstrupen skaffa pa
tienten luft. Operationen är långt ifrån
så farlig som man föreställer sig. I
såret införes en s. k. kanyl, ett rör,
genom hvilket den sjuke kan andas till
dess, när hinnorna los<nat, luften åter
kan passera genom struphufvudet, då
kanylen aflägsnas oeh såret snart lakes.
För att en sådan åtgärd skall hafva
åsyftade resultat, nämligen lifvets
bevarande, är det emellertid en förutsättning
att allmänbefinnandet icke är allt för
undergräfdt. Difteribacillen har liksom
alla d3’lika sjukdomsalstrare den
egenskapen att afsöndra vissa giftämnen,
kallade toxiner, som intränga i blodet
och framkalla en allmänförgiftning af
hela organismen, hvilken i difteri ej
sällan har titi följd bjärtförlamning.
Särskildt nervsystemet angripes häraf,
hvarför också difterien mycket ofta
beledsagas af eftersjukdomar i form af
förlamningar, som dock i regeln äro af
öfvergående art. Äfven
öroninflammationer med varbildning orsakas ej sällan
af difteribacillernas invandring från
svalget och näshålan till örats inre.
Är man nödsakad att vårda en
difte-ripatient hemma — i större samhällen
finnas för detta ändamål speciella
epidemisjukhus — bör man på det
sorgfälligaste iakttaga alla hygienens fordringar.
Sjukrummet bör vädras väl flera gånger
om dagen, hvarvid man dock bör se till,
att patienten ej förkyler sig, och alla
öfverflödiga möbler o. s. v. borttagas
från början. Lämpligt är att i rummet
ba till hands ett par större skålar med
2 procentig karhollösning, hvari
sköterskan kan tvätta sig och alla af den
sjuke begagnade redskap kunna undergå
en förberedande desiufektion. Öfriga i
samma lägenhet boende personer,
framför allt barn, göra klokt i att tre gånger
dagligen gurgla sig med en rosafärgad
lösning af öfvermangansyradt kali.
Den sjuke bör ha så riklig och
kraftig näring som möjligt för att
vidmakthålla krafterna i görligaste mån, bäst i
flytande form, t. ex. hafresoppa,
buljong eller mjölk med tillsats af ett ägg.
För att motverka hjärtsvagheten är det
lämpligt att gifva några teskedar vin
eller några droppar konjak. För större
barn är en trcprocentig lösning af
klorsyradt kali att rekommendera som
gurg-lingsvätska.
Digifning. Såsom redan framhållits
under rubriken Barnavård, bör det för
hvarje moder vara en plikt att själf
amma sitt barn, en plikt, hvars
uppfyllande hon bör undandraga sig endast
då tvingande omständigheter föreligga,
såsom sjuklighet, otillräcklig
mjölktillgång, fel i bröstens beskaffenhet o. s. v.
Bland dessa hinder äro sjukdomarna de
mest afgörande. Så t. ex. bör en
moder, som lider af lungsot, aldrig tillåtas
amma sitt barn, detta i såväl barnets,
som hennes eget intresse. Erfarenheten
har nämligen visat, att hos en
lungsiktig moder sjukdomen gör hastiga
framsteg under digifningen, och för barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
