Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Firma—Fiske.
396
karpen leka i slutet af denna och hörjan
af nästa mänad. Bästa sättet att fånga
gösen under leken är med stora
par-ryssjor, hvilka äro att föredraga
framför nät, dels emedan de fiska bättre och
dels därför, att fisken fort dör och
skäm-mes i näten.
Följande fisksorter äro nn bäst:
hvit-ling, lax, laxöring, makrill, sik och
tunga.
Juni.
De vårlekande fiskarna upphöra med
sina lekar med jiini månads ingång eller
kort därefter, beroende på om våren är
tidig eller sen. Gösen håller i vissa
sjöar på med leken ända till
midsommar. Lindaren leker vanligen i medlet
af månaden, dock ej gärna förrän
vattnet nått en värmegrad af + 18°.
Leken sker helst i fräkenvassar. Han
fångas lätt i ryssjor, utsatta i vassen,
och fångsten faller vanligen bättre ut,
om man med en lie slår undan fräken,
där ryssjan ställes.
Rudan leker efter lindaren eller till
och med samtidigt. Hon leker på
samma ställen och fångas på samma sätt.
Löjan är den sista af de vårlekande
fiskarna. Hennes lektid infaller i slutet
af maj och i juni oeh ofta så, att olika
svärmar leka med en åtta dagars
mellantid i tre perioder. Leken sker öfver
sten-, grus- eller sandbotten. Yid
steniga stränder går lion upp om kvällarna
och afsätter rommen å stenarna och är
då lätt att fånga med håf, löjnot eller
fint nät. För att alltid hafva till hands
agn för krokfisket bör man nu sumpa
löjan, som, om sumpen ställes i
rinnande vatten, kan förvaras ända till in i
rötmånaden. Efter lekens slut gör man
klokt i att lägga ris å lekplatsen, enär
annars största delen af rommen går
förlorad, och af löja får man sällan för
mycket, f^edan leken upphört, håller
sig löjan vid stränderna, i synnerhet
utmed vassarna, och med en vanlig
sänk-håf kan man upphämta stora mängder.
Ett godt sätt att öka fångsten med håf
är att emellanåt och i synnerhet under
fångsten utkasta sur mjölk uppblandad
med kli; löjan ser då icke håfven i det
uppgrumlade vattnet.
Gäddan kan man denna tid utom med
slantmete fånga med ett vanligt metspö
med bra lång ref eller ännu hellre med
ett rullspö, emedan man med detta har
lättare att uttrötta fisken. Å en
silfver-bas med tre krokar sättes en löja eller
mört, och man metar härmed kring
stengrund och vid norrkuster, i det man
med spöet håller betet i ständig rörelse.
Säkrast är att vid detta mete vara
försedd med undertagshåf. Ett annat
nöjsamt sätt att fånga gäddan är genom
s. k. gäddrefvar. Detta fiske kan
försiggå hela dagen, mon lämnar bästa
utbytet morgnar och kvällar. Man har
en stark lina, som rymmer vid pass 12
krokar med tre famnars mellanrum
(blankkrok med mässingstafs är den
bästa). Refven fästes nära land, sättes
rätt ut och flottas så, att den håller sig
i ytan och ligger bra spänd. Bästa agnet
är lefvande mört, men äfven död sådan
kan användas, i synnerhet om refvarna
ligga utlagda under natten. Kroken
fästes i ryggen på agnet. Dessa refvar
vittjas en gång i timmen och utläggas
något från hvarandra utanför stranden
(bäst utanför vassar). Att detta sätt att
lägga refven lönar sig bättre än att
lägga en långref utanför stranden finner
man snart. Vid rodd med drag må
erinras att icke begagna samma drag eller
svirfvel ofta på samma ställe. Vidare
bör man aldrig låta gäddan springa och
tröttas med draget, utan så snabbt som
möjligt draga åt sig refven, under det
man ror med snabb fart. Om man gör så,
händer det sällan, att gäddan slipper undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
