Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiskredskap—Fiskrätter.
416
Fig. 36—38 sättet för
öfverbindningar-nas (taglingens) anbringande och
afslutning. Fig. 39 »Bickerdyke», spetsring.
Fig. 40 >Snake ring», spiralformigt böjd
ledare, spöring; den utom ali fråga
bästa formen för en sådan.
Fiskrätter. Förutom ett antal
recept för tillagning af fisk, meddelas här
nedan äfven några anvisningar rörande
rökning, insaltning, torkning o. s. v.
1. Rökning af fisk. Man slår bottnen
ur en något mer än en meter hög lår
och spikar i stället slåar inuti den,
ungefär en dm från kanten. Denna sättes
sedan på en stor spis eller ock på
marken på en tät fyrkant af tegelstenar,
hvarpå låren kan stå, och hvari lämnas
en liten öppning. Färsk fisk, som legat
i salt två, tre timmar, uppträdes på
smala spetsiga stickor, som uppläggas
på de ofvannämnda slåarna. Låren
öf-vertäckes med en säck eller dylikt. I
öppningen på den lilla tegelstenskanten
införas nu brinnande stickor och
rykande kol, därpå lägges enris och ekspån,
som ej får brinna, utan endast röka, ty
om det blir för hett, stekes fisken, och
allt fett smälter ur den. Man får ej gå
ifrån rökningen, utan lägga in ris, så
att det röker jämt. Färsk fisk, som skall
förvaras någon tid sedan den är rökt,
får ej sköljas innan den saltas, utan
af-strykes blott med en våt handduk och
torkas sedan. Färsk sik och flundror
måste ligga i salt öfver natten, ål i 24
timmar innan den rökes.
För rökning af strömming kan man
begagna en tunna eller fjärding, ur
hvilken bottnen uttagits och inuti hvilken
man anbringar små slåar att uppbära
de pinnar eller ståltrådsspett, på hvilka
strömmingen uppträdes. Till rökning
tages stor, färsk strömming, som rensas
och saltas några timmar med fint salt
— man brukar beräkna en dryg näfve
salt till en val strömming. För öfrigt
förfares som ofvan är sagdt.
Ett särskildt sätt att röka ål är
följande. Man tager en ål på omkring 1
kilo, flår den, afskär hufvud, fenor och
stjärt samt fläker upp fisken efter hela
hans längd; borttager därpå varsamt
ryggraden och så många af sidobenen
som möjligt, hvarpå köttet lägges i stark
saltlake, där det får ligga i sex timmar.
Det upptages då, aftorkas väl med en
ren linneduk och öfverstrykes
någorlunda tjockt med följande smet: en
större anjovis krossad i porslinsmortel,
29 gm koksalt, 220 gm strösocker, 29
gm salpeter samt smör och skirdt fett
för att i förening med det öfriga bilda
en smet.
Den sålunda behandlade långa flata
köttskifvan hoprullas nu, i det man bör
jar med stjärtändan, så fast som
möjligt och ombindes med ett snöre,
hvarpå köttrulladen insys i en linnelapp,
dock sålunda, att denna omgifver endast
rullens långsidor, hvaremot dess ändar
böra lämnas otäckta. Köttrullen
upphänges nu i en vanlig skorsten och
utsättes där för stark rök under 5 å 6
dagars tid, hvarefter den i 2 dagar
lämnas för att kallna och hårdna. Då
köttet skall användas, afskäres hvad som
erfordras och halstras på glöd; resultatet
blir en utmärkt smaklig rätt.
2. Insaltning af lax. Laxen gnides
in med salt, den lake, som uppstår, slås
bort. Fisken lägges ner med dill, och
kokt lake slås öfver densamma.
Laken kokas af 22/3 liter vatten, 630
gram salt och 20 gm salpeter. Den
skall vara kall, innan man slår den
öfver fisken.
3. Insaltning af ål. Sedan ålen
blifvit skurad med sand, så att allt slem
väl aflägsnats, skäres buken upp, och
innanmätet borttages. Köttsidan torkas
därefter med torrt linne och ingnides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
