Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Fotsvett—Fotvård.
490
af 1 gram salicylsyra ocli 5 gram
zinkoxid på 100 gr talk eller stärkelse. Man
kan också med fördel pålägga lappar
bestrukna med zinksalf va eller
diachylon-salfva. Eymliga ocb ej för varma skor
böra begagnas. Den elaka lukten kan
bekämpas genom att i strumporna, som
böra ombytas ofta, strö något
lämpligt fotpulver, antingen af ofvanstående
sammansättning eller ock något af
följande: 1. ryskt fotpulver: 10 delar
viol-rot, 30 delar zinkoxid och 60 delar talk;
2. 3 gram salol blandas med 97 gram
talk, hvarpå en droppe vintergrönolja
tillsättes.
Att under den varma årstiden gå
barfota så mycket som möjligt bidrager
också i hög grad att fjärma fotsvetten.
Man trodde förr i världen att det var
hälsofarligt att undertrycka denna, men
den åsikten har nu öfvergifvit^ såsom
hvilande på en villfarelse.
Fotvård. En stor del människor
försumma i hög grad vården af sina
fötter, hvarigenom hvarjehanda mer eller
mindre obehagliga och allvarsamma
krämpor uppstå. Särskildt syndas
mycket och allmänt i fråga om skodonen,
hvarför också en hel del människor ha
mer eller mindre missgestaltade fötter.
Bland andra olägenheter dylik
missgestaltning medför inverkar den äfven
hinderlig på gången, gör denna ful och
tröttsam. Det vanligaste felet är, att
Det normala fotskelettet.
skodonen äro för trånga i tån och på
grund däraf klämma i hop tårna, så att
dessa pressas intill, öfver och under
hvarandra och förvridas på det mest
äfventyrliga sätt. Man bör därför laga,
att de skodon man bär äro tillräckligt
breda framtill för att lämna tårna en
viss rörelsefrihet, hvilket mycket väl
låter förena sig med en vacker form hos
skon, åtminstone för den, som ej ser
skönhetsidealet i en sylhvass spetsform.
Vidare bör skon sitta lagom åt i vristen,
så att foten ej åker fram och tillbaka i
skon, men ej så hårdt, att den trycker,
enär då foten lätt blir missformad af
det ständiga trycket och dessutom löper
fara att inflammeras. Snör3kor äro de
ur alla synpunkter ändamålsenligaste,
emedan de medgifva att afpassa skons
vidd efter omständigheterna genom
hårdare eller lindrigare snörning.
Besår-skor äro numera i allmänhet bortlagda
och begagnas väl i allmänhet blott af
bekvämlighetsskäl af sådana personer,
som äro rädda för det lilla besväret att
snöra skorna. Detta bekvämlighetsskäl
väger dock fjäderlätt mot den olägenhet
resårskorna medföra, särskildt medan de
äro nya, i det att resårerna strama åt
om smalbenet och därigenom försvåra
blodomloppet, hvilket ofta leder till
uppkomsten af åderbråck, hvarjämte så
godt som ali ventilation af foten hindras,
hvilket åter gynnar uppkomsten af
fotsvett.
Klackarna skola vara lagom höga och
lagom breda. Att begagna låga, nästan
omärkliga klackar, som en tid var på
modet, medför mycket lätt s. k.
plattfot, d. v. s. att fotens ben bringas ur
sitt läge och sjunka ned, så att hela
fotsulan hvilar mot marken, medan hos
en normal fot endast yttre fotranden
samt hälen och tåpartiet skola vidröra
marken, under det inre delen af fotsulan
bildar det s. k. tåhvalfvet och icke be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
