Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Husapotek—Husdjurens
sjukdomar.
740
ofta gasen. Ur ändtarmen uttages med
oljad hand spillningen, och man ger ett
lavemang af såpvatten. Invärtes kan
gifvas saltsyra, 20 gm på en liter vatten.
Kolik är vanligast följden af för
riklig förtäring af svårsmält foder. Ej fullt
så farlig som trumsjukan, kan den dock
vid försummad hjälp leda till döden.
I regeln är djuret förstoppadt, äter
icke, men dricker mycket, kröker ryggen
och stönar. Är det ej möjligt att efter
3 dagar få afföring, så är djuret
vanligen snart förloradt.
Kuren inledes med att man med
oljad hand aflägsnar i ändtarmen befintlig
spinning och hvarje halftimme sätter
klistir, bestående af 125 gm tvål, som
löses i 1000 gm vatten, hvartill sättas
125 gm koksalt och 250 gm linolja.
Invärtes gifves följande laxermedel:
250 gm magnesiumsulfat löses i 3 liter
kamomilldekokt (1: 20), hvartill sättes
1 liter linolja. Man gifver hvarje timme
fjärdedelen (1 liter). Skulle
dessförinnan afföring följa, afbryter man
ingif-ningarna och gifver in som
magstärkande medel: 10 gm ingefära, 10 gm
senapsmjöl och 10 gm gentianarot i ’/a
liter varmt vatten.
Mul- och klöf sjuka är en ytterst
smittosam infektionssjukdom, som
hufvudsakligen angriper nötkreatur, får, getter
och svin, men äfven kan öfverföras på
andra djur, t. ex. hästar, hundar och
fjäderfä, till och med på människor. Som
namnet antyder, angriper sjukdomen
företrädesvis mundelarna och klöfvarna
samtidigt med att allmänna
sjukdomssymtom visa, att bela organismen lider.
Sjukdomen börjar med att djuren visa
sig tröga och håglösa, medan munnen
blir het och afsöndrar rikligt med spott.
Därpå uppstå blåsor af oregelbunden
form och växlande storlek på munnens
slemhinnor, hvilka blåsor brista efter
ett dygns förlopp och efterlämna ytliga
sår. Samtidigt uppstå sår i huden
ofvan och mellan klöfvarna, särskildt hos
får, getter och svin, medan
munlidandet är hos dessa djur ej så allmänt.
Blåsor och sår kunna äfven uppstå på
jufret hos kor. Djuren ha stor
svårighet att äta och magra på grund häraf
betydligt. I de flesta fall minskas
febern dock snart och de angripna djuren
kunna fullständigt tillfriskna.
I sig själf är sjukdomen således långt
ifrån ovillkorligen dödande, men fruktas
dock med rätta såsom medförande stora
ekonomiska förluster dels direkt
därigenom att de sjuka djuren förlora sitt
hull och att mjölken blir hälsofarlig,
dels indirekt genom att ali utförsel af
kreatur från ett land, där sjukdomen
innästlat sig, blir omöjliggjord. Af denna
anledning är det synnerligen viktigt att
så snart sjukdomen uppträder vidtaga
energiska åtgärder för att kväfva den i
sin linda, emedan den eljes på grund af
dess utomordentliga smittsamhet snart
utbreder sig med förfärande snabbhet.
Genom k. förordningar är föreskrifvet
att djurägare skall skyndsamt anmäla
utbruten sjukdom i stad till
hälsovårdsnämndens ordförande och å landet till
kommunalnämndens ordförande. Genom
vederbörandes försorg anordnas därefter
vederbörlig afspärrning af det smittade
området samt nedslaktning af
kreatursbesättningen därstädes mot ersättning af
statsmedel till ägaren. Genom dylika
radikala åtgärder har vårt land hittills
undgått sjukdomen såsom farsot.
Mjältbrand är en sedan urminnes
tider förekommande kreaturssjukdom, som
tidtals uppträdt såsom farsot och
åstadkommit stora härjningar. Numera
förekommer den dock mestadels, åtminstone
i civiliserade trakter, blott sporadiskt,
d. v. s. med enstaka fall här och där.
Oftast angriper den nötkreatur och får,
därnäst hästar, mera sällan getter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
