Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Husapotek—Husdjurens sjukdomar.
744
i de allra flesta fall genom att feber
inträder. Sådana djur böra naturligtvis
ej begagnas till afvel och böra helst
isoleras från de friska djuren. Är
sjukdomen ej för långt framskriden, kunna de
ställas på gödning. Om nämligen
tuberkulosen blott är inskränkt till ett
organ eller en mindre del, kan köttet i
öfrigt mycket väl utan fara användas
till människoföda. Genom en
omsorgsfull utgallring af sjuka djur och
iakttagande af öfriga sanitära
försiktighetsmått kan en tuherkelfri
kreatursbesättning uppnås.
Boskapspest kallas en smittosam
kreaturssjukdom, som är ganska vanlig i
östra Europas stepptrakter och tidvis
äfven uppträdt i mellersta och västra
Europa, ehuru ännu aldrig i Sverige.
Den skiljer sig från rödsot och
elakartad katarralfeber därigenom, att i början
röda, sedermera grå eller hvita, till sår
sönderfallande fläckar uppstå å munnens
och skidans slemhinnor. Sjukdomen
uppträder som farsot, och af insjuknade
djur dö 70—75 procent.
Rödsot hos nötkreatur kan vara
följden af förkylning, af dåligt foder, men
äfven af smitta. I senare fallet
uppträder den som farsot. Våren och hösten
med deras skarpa temperaturväxlingar
äro rödsotens tider.
Eödsoten hestår i en inflammation af
tarmslemhinnan, i täta uttömningar med
dålig lukt och är ofta åtföljd af feber.
I början innehåller spillningen
foder-rester, senare blodkoagler, ja, till och
med rent blod. Djuret hvarken äter
eller idislar, men dricker så mycket
mer.
Om ej hjälp fås i hörjan af
sjukdomen, så är senare hvarje möda förgäfves.
Behandlingen består i, att man först
frotterar djurets kropp, därefter ingnider
måttligt med terpentinolja och därpå
inhöljer djuret i varma täcken. Detta
upprepas hvarannan timme.
Invärtes gifvas adstringerande medel
i förening med slemmiga drycker eller
olja. Till dryck gifves exempelvis en
blandning af 30 gm alun, 5 gm
salicylsyra, 1800 gm siladt linfrömjölsuppkok
och 290 gm linolja. Hvar 3:dje timme
gifves ’/a liter.
För att mildra den smärtsamma
träng-ningen vid afföring kan sättas ett
kli-stir af 1 gm salicylsyra, 2 gm äggula,
100 gm linolja och 100 gm vatten. Man
värmer blandningen, omskakar noga och
insprutar hvarje halftimme i ändtarmen,
så länge trängning till afföring kvarstår,
bäst strax efter afföringen.
Hos kalfvar förekommer ofta strax
efter födelsen en rödsot, som blott sällan
är möjlig att böta. Den hör till de
smittosamma sjukdomarna och manar
därför till största omsorg i afseende på
renlighet. Man måste strax ingripa med
behandling, om man vill räkna på
framgång. Man håller djuret varmt genom
att hölja det i varma täcken och
använder som invärtes medel 2,5 gm
salicylsyra och 2,5 gm garfsyra, lösta i 250
gm kamomilldekokt (10: 250). Gifves
i två ingifningar med 4 timmars
mellanrum.
Mot den smärtsamma retningen i
ändtarmen användes som stolpiller 0,5 gm
salicylsyra och 2 gm ratanhiaextrakt,
rifna med 3 gm vatten och 2 gm
glycerin, hvarefter inknådas 5 gm talg och
25 gm kakaosmör, af hvilken massa
framställas 10 stolpiller. Efter hvarje
tarmuttömning tvättas anus med litet
blyvatten, och med oljadt finger skjuter
man in ett piller i ändtarmen så långt
som möjligt.
Gulsot beror på missbildningar af
lefvern eller på en tarmkatarr och
igenkännes såsom hos människan på att
slemhinnan i munnen, ögonhvitan o. s. v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
