Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höftsjuka—Högskolor.
816
fär vid tiden för höslåttern.
Sjukdomen yttrar sig i snufva, stark nysning,
ganska stark ögoninflammation och
anfall af astma, synnerligen nattetid. Det
radikalaste, ofta det enda hotemedlet är
ombyte af vistelseort, hvarvid
hafskusten företrädesvis bör komma i åtanke.
Näsdusch med kinin kan stundom
bereda lindring.
Höftsjuka härleder sig i flertalet fall
från en tuberkulos i höftleden och
utvecklar sig företrädesvis hos barn,
hvarvid sjukdomen mycket ofta föregås af
en stöt å höftleden, ett fall eller dylikt,
som dock ingalunda, såsom det ofta
tros, är sjukdomens egentliga orsak, utan
endast påskyndar dess utbrott.
Höftsjukan, som ej sällan förebådas
af allmänna symtom, såsom dålig aptit,
trötthet, illamående och lindrig feber
om kvällarna, ger sig först tillkänna
därigenom att barnet börjar halta litet
för att skona benet. Egendomligt nog
kännes smärtan ej i höftleden utan i
knäet. Längre fram utvecklar sig en
skenbar förlängning af benet, som äfven
hålles felaktigt, tillika med ömhet i
själfva höftleden. I svårare fall och då
ej sakkunnig hjälp sökts i tid uppstår
varbildning i leden, som kan medföra
varaktig ofärdighet. Behandlingen
består i stillhet och kroppens stärkande i
allmänhet, hvarigenom sjukdomen
mycket ofta kan fullständigt häfvas.
Det är så mycket viktigare att så snart
misstanke om en börjande höftsjuka
uppstår vända sig till en erfaren läkare som
endast en sådan är i stånd att på ett
tidigt stadium igenkänna sjukdomens
natur. Ibland är nämligen höftsjukan
af reumatisk art och är då fort nog
botad, eller också kan den bero på en
genom öfveransträngning åstadkommen
böjning af lårbenshalsen, hvilken äfven är
af snart öfvergående art.
Höftvärk (se Ischias.)
Högförräderi (se Förräderi.)
Högre lärarinneseminarium (se
Lärare- och lärarinneseminarier.)
Högskolor. Jämte de båda
universiteten i Uppsala och Lund (se
Universitet) äger vårt land två högskolor för
den högre undervisningen, båda
grundade på enskildt initiativ och underhållna
med enskilda medel, nämligen
Stockholms högskola och Göteborgs
högskola.
1. Stockholms högskola är den äldsta
och är grundlagd af den 1869 bildade
»Högskoleföreningen». Dess verksamhet
börjades dock egentligen först 1881, då
högskolan fick sina båda första
professorer. Genom tillkomsten af upprepade
stora donationer kunde snart flera
lärostolar inrättas, och sedan 1908 har
högskolan ej blott en fullständig
matema-tisk-naturvetenskaplig afdelning, utan
äfven en fullständig stats- och
rättsvetenskaplig sådan samt äger rättighet
att anställa vederbörligen gällande
examina samt utdela lärdomsgrader inom
områdena för dess verksamhet. Den för
högskolan gällande stadga utfärdades
af k. m:t 1907, hvarigenom den ställdes
under statens öfverinseende, närmast
under universitetskanslerns.
För att blifva antagen till studerande
fordras att ha aflagt mogenhetsexamen
eller vid särskild pröfning visa sig äga
tillräckliga kunskaper för att följa
undervisningen. Dessutom kunna andra
personer begagna sig af undervisningen
såsom åhörare af föreläsningar mot
erläggande af en viss låg afgift.
2. Göteborgs högskola började sin
verksamhet 1890 och lämnar
undervisning i de humanistiska ämnena inom
filosofiska fakulteten, äfvensom i
nationalekonomi och sociologi samt geografi
(med handelsgeografi) och etnografi.
Högskolan har rätt att anställa vissa
examina och disputationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
