Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1479
Reumatism.
1481
rande som möjligt, och den sjuke hör
ha riklig tillgång på kylande dryck.
Ett värderadt läkemedel är salicylsyra.
En viss försiktighet erfordras dock vid
användandet af alla salicylpreparat på
grund af deras biverkningar, hvarför
man bör inhämta och noggrant följa
läkares föreskrifter. Vid alla akuta
hjärtkomplikationer måste patienten
iakttaga största stillhet och ro.
Kronisk ledgångsreumatism kan någon
gång uppstå ur en reumatisk feber och
yttra sig i emellanåt inträdande akuta
uppflammanden. Mera vanlig är dock
den kroniska ledgångsreumatism, som af
allmänheten ofta kallas gikt. Denna
sjukdom angriper i synnerhet personer,
som öfverskridit det fyrtionde
lefnadsåret, oftast åldern mellan 50 — 60 år. I
synnerhet är den mycket vanlig hos
kvinnor. Den grundlägges mycket ofta
af fuktiga bostäder, arbete i fuktiga
lokaler, täta förkylningar af vissa
kroppsdelar, t. ex. vid arbete i omväxlande
kallt och varmt vatten, s. k.
tvätterske-gikt. Sjukdomen är icke lifsfarlig, men
den är plågsam och besvärlig och kan
ofta upphäfva eller i betydlig grad
nedsätta arbetsförmågan.
Symtomen äro ganska växlande. I
lättare fall kännes blott ömhet i en
eller vanligen flera leder och smärta vid
tryck eller rörelse. Egendomligt är att
dessa symtom ofta ökas vid stundande
väderleksombyten, så att den sjuke har
på sätt och vis en barometer i sina
lemmar. Vid dylika tillfällen brukar
vanligen leden alltid svullna något. På
detta stadium af sjukdomen kan den
hämmas, ja, till och med fullständigt
häfvas genom en ändamålsenlig
bad-och motionskur. Lämnas däremot
sjukdomen åt sig själf, inträder ofta en
skrumpning i de leden omgifvande och
skyddande ligamenten och hinnorna,
hvarigenom dess rörelseförmåga små-
ningom minskas och slutligen alldeles
upphäfves.
Behandlingen af en kronisk
ledgångsreumatism är icke lätt och kräfver
både tålamod och ihärdighet. Fuktig
värme och massage äro alltid
välgörande, i det de befordra blodcirkulationen
i de väfnader, som omgifva leden,
hvarjämte man bör söka att genom
gymnastik af den angripna lemmen
vidmakthålla och om möjligt öka ledens
rörlighet. Detta senare är viktigare än
mången tror. Hålles leden orörlig, ha de
ofvannämnda förändringarna tillfälle att
ostördt utveckla sig, hvarmed följer
ytterligare inskränkning af
rörelseförmågan. Om däremot den sjuka leden
regelbundet och flitigt gymnastiseras, kan
en redan förlorad rörlighet återvinnas
och vidare styfhet förebyggas. Att det
är förenadt med en liten smula smärta,
får man finna sig i.
En badkur kan i många fall
åstadkomma förträffliga resultat. Sedan
gammalt äro gyttjebad beprisade såsom
utmärkta mot reumatism, hvarvid nog den
kraftiga gnidningen jämte värmen
spelar en större roll än själfva gyttjan.
Varmluftbad, d. v. s. kroppens eller
lemmens utsättande för inverkan af
varm och torr luft, äro också att
rekommendera, liksom ångskåpsbad,
hvaremot s. k. badstubad äro af mindre
effekt. Äfven våta inpackningar äro i
många fall värdefulla. Vid såväl bad
som inpackningar bör man efteråt sörja
för afkylning med en kall
öfverskölj-ning e. d., hvarigenom hudverksamheten
stegras.
I vissa fall kunna symtom uppträda,
som alldeles likna de, som åtfölja en
kronisk ledgångsreumatism, men som i
själfva verket härröra från ett smygande
ryggmärgslidande. I andra fall kunna
nervsmärtor i lederna förväxlas med
ledgångsreumatism. Endast läkarens öfva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
