Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1605
Skadeinsekter—Skarlakansfeber.
1606
ning af ett fält, där
ollon-borrlarver uppehålla sig,
kunna de uppfångas af barn,
som följa efter hvar plog,
dock ej för nära, för att
lämna de larver, som täckas
af ett tunt jordlager,
tillfälle att befria sig därur.
Vid plöjningen kan man
äfven ordna så, att kråkor
och andra fåglar våga sig
fram och bortplocka
larverna. Äfven af fjäderfä
kan man hafva god nytta.
Flitig gödsling med
gödselvatten är ett förträffligt
utrotningsmedel.
Skarlakansfeber är en i hög grad
smittosam sjukdom, som mest angriper
barn, synnerligast sådana mellan andra
och tionde året. Smittan utbredes
genom direkt beröring med en sjuk eller
medelbart genom föremål, som varit i
den sjukes närhet, såsom möbler,
kläder, leksaker o. d., och sannolikt äfven
genom mjölk. Den, som en gång haft
skarlakansfeber, är icke vidare
mottaglig för sjukdomssmittan.
Tidpunkten för de första symtomens
uppträdande efter smittan är ganska
växlande, från 2 ända till 11 dagar.
Nästan alltid inledes skarlakansfebern
med halssmärtor jämte kräkningar och
frossbrytningar. Snart inträder stark
feber och betydligt påskyndad puls
(ända till 130—140 slag i minuten).
Matlusten är borta, men i stället
inställer sig en brännande törst. Den sjuke
har svårt för att svälja och ofta är det
honom alldeles omöjligt.
Dessa symtom följas snart af ett
karaktäristiskt utslag, som ofta infinner
sig redan första dagen. Det består af
otaliga små röda punkter, som snart
förena sig till utbredda,
sammanhängande fläckar af starkt skarlakansröd färg.
— är det dock under larvtillståndet,
som ban är mest fördärflig, i det han
då angriper rötterna af träd, buskar,
gräs, säd och rotfrukter, hvarigenom
växterna vissna bort och förtorka.
Angripna träd börja småningom att aftyna,
bladen vissna och gulna, hvarefter
döden inom kort följer. Vid beröring
märkes snart, att trädet står nästan löst i
jorden, och om man drager i det med
händerna, medföljer det utan särdeles
stort motstånd, emedan alla dess finare
rötter äro borta och de gröfre blifvit
afstympade. I trädskolor och
nyplanterin-gar trifvas larverna synnerligen väl,
emedan jorden där är lucker och
gräfningen därför blir lätt. Skogsmannen
anser dem därför för sina värsta
fiender. Inom få veckor kunna de förstöra
frukten af ali hans möda.
Det bästa medel, som står till buds
mot ollonborrens härjningar, är att
ned-skaka skalbaggarna från enstaka stående
träd, i hvilka de under svärmningstiden
om våren helst hafva sitt tillhåll. De
upplockas därefter skyndsamt och
inläggas i medförda kärl, hvarefter de på en
gång dödas genom att dränkas i varmt
vatten. De utgöra en omtyckt föda för
svinen och kunna äfven beredas till en
utmärkt kompost. Under pågående plöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
