Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1687
Stöld—Svamp.
1698
eller kliartad beklädnad, som längre
fram får formen af stjärnlika vårtor eller
fläckar.
Vårtiga röksvampen liknar något
föregående både till form och färg, men
är mindre och bar på öfversidan grofva,
kägellika taggar eller gryn, efter
hvilkas bortfallande ytan blir nästan rutig.
Jättestora äggsvampen är klotrund
eller något nedplattad och kan bli lika
stor som ett kålhufvud. Färgen hvit
med dragning i grått eller grågult. Ytan
liknar sämskskinn. Äldre exemplar
utsända fröstoftet som en rök liksom
röksvamparna. Yngre exemplar anses
läckra.
Tryffel. I Sverige växer blott en art,
hvittrvffeln, bestående af enstaka eller
hopgyttrade hvitaktiga, ganska fasta,
oregelbundet formade knölar från en
valnöts till en knuten hands storlek.
Köttet är hvitt eller hvitaktigt.
Svampen växer fullständigt eller till större
delen dold under jordytan och är därför
svår att anträffa, men synes ej
förekomma allmänt.
Slutligen återstår att bland ätliga
svampar nämna murklorna, bland hvilka
finnas två högt skattade arter,
toppmurklan och stenmurklan.
Toppmurklan har en kägelformig,
liksom med ett upphöjdt nät
öfverdragen mörk färgad mössa på en hvit eller
hvitaktig fot. Växer mest bland
löfträd.
Stenmurklan har en oregelbunden,
mörkfärgad mössa, bildande en mängd
slingrande, afrundade veck eller bucklor
och helt eller delvis fastväxt vid den
hvitaktiga foten. Växer i barrskog,
mest vid stigar och vägar, kring
stubbar och trädrötter, på gamla kolbottnar
o. s. v. Är liksom toppmurklan en
vårsvamp.
Ibland händer att stenmurklor
innehålla ett skadligt ämne, som, då de för-
täras färska, kan framkalla förgiftning.
De böra därför före tillagningen
förvällas och därefter hastigt sköljas i friskt
vatten. Äfven toppmurklor är det skäl
att behandla på samma sätt.
B. Giftiga svampar.
Bland de giftiga skifsvamparna
komma i första rummet flugsvamparna i
betraktande, Följande arter äro de
allmännaste :
Brandgula flugsvampen. Hattens
öfversida är vackert gulröd, vanligen
beströdd med hvita eller gulaktiga
upphöjda fläckar, rester af det brustna
höljet. En afart har mera brun hatt med
grågula fläckar. Denna svamp är
mycket allmän, men har ett så
karaktäristiskt utseende att den ej gärna kan
förväxlas med någon ätlig svamp.
Lömska flugsvampen är däremot,
liksom följande art, farlig på grund af sin
yttre likhet med unga
snöbollschampinjoner. Hattens öfversida är emellertid
något klibbig, medan champinjonernas
yta alltid är torr, hvarjämte lukten, som
hos champinjonerna är behaglig och
erinrande om heliotrop, påminner om
rät-tika eller om rå eller ruttnande potatis.
Lömska flugsvampens hatt är vanligen
hvit eller hvitgul, stundom skiftande i
grönt, än bar, än beströdd med
brungula vårtor af höljet.
Hvit flugsvamp. Luktar ungefär som
föregående och har likaledes klibbig
hatt, vanligen bar, ofta något sned.
Eingen vanligen söndertrasad.
Panterfläckiga flugsvampen. Hatten är
än nästan sotbrun, än ljusare,
grågulaktig eller gråbrun med hvita vårtor.
Svartringad flugsvamp. Något
klibbig, gråbrun till sotbrnn hatt, oftast
med grå vårtor. Den i början hvita
ringen blir slutligen svart i
nederkan-ten.
Alla dessa arter äro mycket giftiga.
Dessutom finnas några andra arter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
