Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1939
Örlogsmannasällskapet—Öronsjukäomar.
1940
att tillse huru sjöofficerstjänstgöringen
kunde bringas till högsta fullkomlighet.
Sju år senare beslöts sällskapets
förflyttande till Karlskrona. År 1805 blef
konungen det ursprungligen enskilda
sällskapets beskyddare, hvarvid det fick
epitetet »kungliga» och blef en offentlig
institution, hvars stadgar stadfästes af
k. m:t. Dess nu gällande stadgar
stadfästes den 24 nov. 1911. Sällskapets
ledamöter indelas i svenska och
utländska hedersledamöter, arbetande
ledamöter (hvilkas antal ej får öfverstiga 75)
samt svenska och utländska
korresponderande ledamöter.
Öronsjukdomar. Människans
hörselorgan ligger till allra största delen
omslutet af hufvudskålens ben och blott
en del af den yttre hörselgången samt
den s. k. öronmusslan befinna sig
utanför skallen.
Örat är en mycket komplicerad
apparat, som delas i tre afdelningar:
ytter-örat, mellanörat och innerörat. Det
förstnämnda utgöres af öronmusslan, som till
största delen består af brosk och hvars
form är afsedd att bättre uppfånga
ljudvågorna. I öronmusslans främre del
utmynnar yttre hörselgången, en
trubbvinklig! böjd kanal, hvars yttre del är
broskartad, medan den inre har
benväggar. Denna kanal är beklädd med en
fin hud, som är försedd med talrika små
körtlar, hvilka afsöndra öronvaxet. När
detta i större mängd samlas i
hörselgången, såsom i synnerhet händer hos
äldre personer, kan det bilda en propp,
som tilltäpper gången och förorsakar
lomhördhet.
I slutet af yttre hörselgången sitter
trumhinnan, som bildar gränsen mellan
ytterörat och innerörat och utgöres af
en rund, tunn och fin hinna, ställd i
sned riktning. Den består af två blad,
af hvilka det yttre utgör fortsättning af
hörselgångens hud, medan det inre bil-
das af mellanörats slemhinna. Mellan
de båda bladen befinner sig det s. k.
hammarskaftet, genom hvilket
ljudvågorna öfverföras till innerörat. Innanför
trumhinnan är en liten ihålighet,
trum-hålan, som genom en lång kanal, det
s. k. Eustachiska röret, står i förbindelse
med svalget för lufttryckets utjämnande.
På trumhålans inre vägg äro två små
öppningar, kallade det runda och det
ovala fönstret, och mellan dessa och
trumhinnan befinna sig de små
hörselbenen, hvilka stå i förbindelse med
hvarandra och på grund af sina former fått
namnen hammaren, städet och
stigbygeln. Hammaren är genom sitt skaft
fästad vid trumhinnan, under det att
stigbygeln står i förbindelse med det
ovala fönstret. (Jenom fina muskler
hållas hörselbenen i en viss spänning, så
att de genom ljudvågornas inflytande
sättas i rörelse.
Innanför trumhålan ligger innerörat
eller labyrinten, som består af flera
rum, skilda från hvarandra af
benväggar. Dessa rum ha fått namnen
vesti-bulen, snäckan och de halfcirkelformiga
gångarna. De äro fyllda med vätska
och i dem är upphängdt ett system fina
hinnlika säckar, hvilka äfven äro fyllda
med vätska och i hvilka hörselnervernas
finaste förgreningar sluta. I snäckans
inre hinnformiga kanal finnes ett
egendomligt system af hörselceller, ordnade
i aftagande storlek liksom strängarna å
ett piano. Dessa hörselceller tjäna till
att uppfatta olika toner.
De halfcirkelformiga gångarna ha en
särskild och egendomlig uppgift. De
utgöra nämligen jämnviktsorganet.
Gångarna i fråga äro tre, en stående
horisontalt, en i riktning framifrån bakåt
och en i riktning från sida till sida.
Deras inre består af en vätskefylld
hinnkanal med egendomliga hårförsedda
celler, i hvilka små kristaller äro inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
