Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om s. k. subjektlösa satser i svenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överensstämmelse i den språkliga formen. Även känslor av mera andlig art
kunna uttryckas genom subjektlösa satser, t. ex.: Det gör mig
ont om honom, det skär mig i hjärtat, var gång jag får se
ett sådant elände, det svindlar för tanken. Oftare blir det
dock något för de yttre sinnena uppfattligt, som utsäges
genom den subjektlösa satsen. I synnerhet vad sjukliga och
obehagliga känslor angår, kan man hålla på rätt länge att
jämra sig utan att begagna annat subjekt än det
betydelselösa det t. ex.: Det gör ont i hela kroppen, det värker i
armen, det sticker och kliar i ögonbrynen, det skymmer för
ögonen, det susar för öronen, det ilar i tänderna, det brinner
i ådrorna, det bultar i tinningarna, det kyler utefter ryggen,
och – om det är riktigt kallt – det biter i nästippen, o. s. v.,
o. s. v.
En obehaglig känsla torde också menas med uttrycket
för överraskning: Det klack till i mig. Däremot angives, icke
vad man känner, utan vad man ser, genom det blöder, det har
blött igenom förbandet, det arbetar i bröstet på den stackarn.
Då man vill skildra obetvinglig skrattlust, kan man säga:
Det rycker i mungiporna. Talis Qvalis målar små barns
ofrivilliga benägenhet att gråta med orden: Visst ryckte det
i läppen.
Vi ha i de sist anförda exemplen nya bevis på, huru
lämplig den subjektlösa satsen är att skildra det oavsiktliga,
det utan eller t. o. m. mot människans vilja inträffande.
Tyskan är rikare än vårt språk på dylika vändningar; i
Schillers poem »Der Taucher» har man en vacker, ofta
oberopad samling exempel på sådana och på andra arter av
subjektlöshet. Vad svenskan angår, kan det förtjäna påpekas,
att ett djärvt försök att gå vidare i denna riktning
förekommer i slutet av Bååths poem Marit Vallkulla, där det heter:
»Ögat brister. Hon är ej mer. Kring bleka läppar det
lyckligt ler.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
