- Project Runeberg -  Om ordlekar /
94

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

munarterna till del, och i synnerhet, att dialektordböckerna i
regeln icke upptaga de ord, som dialekterna hava
gemensamma med det allmänna skriftspråket; därför kan man heller
icke av dessa ordböcker få veta, vilka av skriftspråkets ord
de ifrågavarande dialekterna sakna. Samma brister vidlåda
också en stor del av de svenska dialektordlistorna.[1] Det är
alltså även ett för svenska förhållanden gott råd, Paul ger:
att man för ordboken skall i högre grad än hittills excerpera
sådana skrifter, som äga rent lokal karaktär, t. ex. vissa
meddelanden, notiser och annonser i lokaltidningar.[2]

Utom de skriftliga källorna finnes det, säger Paul, en
annan källa, som vid redigerandet av den Grimmska
ordboken blott otillräckligt anlitats, nämligen
redaktörernas egen språkkänsla. Om ock mera omedvetet, är
det ju på sin språkkänsla, en lexikograf bygger vid
uppfattandet och bedömandet av språkproven. Det är också i sin
språkkänsla, som han äger en omedelbar uppfattning av
ordens och ordförbindelsernas usuella användning, under
det att varje särskilt språkprov erbjuder endast en
occasionell.[3]Man kan vidare experimentera med sin
språkkänsla; så t. ex. kan man utröna gränserna för ett ords
(usuella) betydelseomfång genom att för sig uppställa serier
av besläktade föreställningar och pröva, hur långt ordet kan
brukas om dessa, ända tills man kan bestämma, på vilken
punkt i vardera riktningen av serien ordets användbarhet
upphör.

Vad som hindrar en lexikograf att tillräckligt anlita sin
språkkänsla, är (förmodar Paul) nog ingenting annat än den


[1]
Att icke äga någon nyare sammanfattning av våra dialekters ordförråd
än Rietz’ medför även en betydlig olägenhet för en svensk lexikograf; han måste
nu -- vanligen utan resultat -- leta i diverse disputationer och uppsatser.

[2]
Naturligtvis efter att ha förvissat sig om, att dessa verkligen förskriva
sig från »infödingar».
[3]
Paul (Principien der Sprachgeschichte, sid. 66) menar med den usuella
(eller generella) betydelsen av ett ord: hela det innehåll av föreställningar,
vilket delägarna i ett språk förbinda med ordet. Occasionell (eller individuell)
betydelse däremot är det innehåll, som den talande (eller skrivande), när han
begagnar ordet, lägger däri, och som han väntar att även den hörande (eller
läsande) skall däri inlägga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free