Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julen fordomdags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den norske konungen Sigurd Jorsalafar hade i sin ungdom
frossat av bragder, ära och njutningar i de solglada
Medelhavstrakterna. På ålderdomen, när sorger och
missräkningar drabbat honom hårt, kom vanvettets ande stundom över
honom, där han satt i kungaborgens eller kyrkans dunkel.
Åt kungasagornas skildring av den gamles sinnestillstånd
har Gustaf Fröding givit en känslig och tidstrogen
gestaltning i sin dikt »Sigurd Jorsalafar». Man får där en
så gripande inblick i de verkningar, vinterhemskheten kunde
öva på ett sjukt sinne, att jag vill citera hela det lilla
stämningsfulla poemet:
»Och yret piskar, och stormen snor.
Kung Sigurd sitter i tempelkor
och stirrar tungsint, och folket tror,
att Sigurd lyssnar på psalmer.
»Vår stackars gamle, vår gode kung,
hans hår har grånat, hans själ är tung!»
– Kung Sigurd drömmer, att han är ung,
kung Sigurd drömmer om palmer!
Det vandrar vågor i Sudersjö,
det ståndar palmer på Sikelö,
där mogna druvor, där mognar mö,
för hårda härmän på haven!
– Kung Sigurds panna är hög och bred,
hon sjunker tungt emot handen ned
– det går en viskning i folkets led:
»Kung Sigurd lutar mot graven!»
Vid Akersborg ståndar striden hård
och yxa klingar mot hillebård.
Där rider hövding i bräm av mård,
hans bäst är blodig i manen!
– Kung Sigurds blick vandrar skum och vild
från Helge Olav till jungfruns bild.
– »O Helge Olav, var Sigurd mild,
Kung Sigurd brottas med fanen!»
Och snöstorm viner om tempelknut,
och aftonsången är sjungen slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
