- Project Runeberg -  Om ordlekar /
235

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilken järnvägen gick i ganska brant stigning. Svenskorna
frågade vänligt gumman, om hon ej fann sitt åliggande
enformigt och tråkigt. Men gumman svarade med ett belåtet
leende, att det visst inte var så tråkigt att passa på bantåget;
nej, det var riktigt roligt att höra på, vad lokomotivet sade,
när det arbetade sig uppför backen. Vad lokomotivet sade?
det måste hon naturligtvis berätta för de främmande. »Jo,
när lokomotivet går uppför, säger det alltmera långsamt och
fundersamt:

»I think I can,
I – think – I – can,
I – – think – – I – – can.»

Men bara det har kommit upp, flåsar det belåtet, först
långsamt, men sedan allt fortare:

»I – – knew – – I – – could,
I – knew – I – could,
I knew I could, I knew I could, I knew I could.»

Som man ser är tempot i detta fall växlande, först
avtagande, sedan tilltagande. Vad nu angår »textens»
uppkomst, har den beskedliga gumman säkerligen många gånger
med oro och deltagande åsett lokomotivets bemödanden att
komma upp; maskinen har småningom för hennes
uppfattning blivit ett levande väsen, till vilket hon ängsligt riktat
den tysta frågan: »Can you? Can you ?» Och till sist har
det gått upp för henne, att maskinen verkligen svarade,
som en människa skulle ha svarat.

De faktiska ljuden ha måst behandlas med stor frihet
(livlig fantasi) för att kunna giva denna text. Men det
förefaller mig sannolikare, att textbildningen i detta fall (liksom i
det förut omtalade) försiggått ofrivilligt, än att den är
resultatet av avsiktlig spekulation; själva den barnsliga glädje,
gumman visade över att förstå lokomotivets språk, torde vara
ett bevis därpå.

Den ofrivillighet och omedvetenhet, som vi uti de nu
skildrade fallen ansett karaktärisera uppkomsten av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free